Vaknade tidigt. Vaimo sista dagen i jobbet före den efterlängtade semestern. Glad som en lärka. Själv kände jag mig inte riktigt lika pigg. Framlåren värkte efter gårdagens omilda behandling. Vaderna däremot kändes helt okej. Tackade kompressionsstrumporna. Borde nog hitta ett par som går ända upp till grenen. Typ stej-upps för håriga löparstyltor. I dag skulle jag alltså var löpfri. Började fundera på alternativ träning. Kanske jag skulle kunna cykla till eller från jobbet idag. Kollade väderleken. Mest vindriktningen. Västliga vindar. Då kvittar det viken riktning jag trampar, tänkte jag. Men cykeldäcken borde i alla fall pumpas. Inte det lättaste för en som är född med tummen mitt i handen! Ringde en god vän, Kenneth M. Först tar du av hotten, sen skruvar du upp en grej och så tynger du ner en pinne, var rådet jag fick. Åållrajt, svarade jag tveksamt. Gick ner till garaget. Tog fram specialpumpen. Började med att titta på den. Hittade två skalor. En svart skala från 0-80 och en röd skala från 0-10. Ringde KM på nytt. Hur mycket luft skall det finnas i däcket? Tja, jag brukar lägga ungefär fem bar, svarade han. Okej, då borde jag alltså kolla den röda skalan. Thanx! Skruvade av hotten. Check. Skruvade upp grejen så långt jag vågade. Check. Tryckte ner pinnen. Pyys, lät det från däcket. WTF! Jag tappar ju luft på det här viset. Tog pumpen. Kollade ändan av slangen. Två hål. Voi skåånis. Vilket skall jag välja. Chansade på det mindre. Verkade passa, men säker var jag inte. Testade det större. Tuu big! Återgick till det mindre. Började pumpa. Ingenting hände. Absolut ingenting. Försökte på nytt. Samma resultat. Nu hade jag mindre luft i däcken än då jag påbörjade kampen. Slängde pumpen i garaget. Cyklade till VM-Sport. Bad killen bakom disken om hjälp. Han kom genast. Pumpade båda däcken. På 30 sekunder. Såg hur enkelt ut som helst. Killen sade att han brukade pumpa sina däck varje vecka. Vågade inte säga att jag har haft mina opumpade i snart två år. Tackade för mig och cyklade iväg till busstation.
Där mötte jag ett gäng unga tjejer som skulle till Pargas på någon slags folkdansstämma. De såg ut att ha det hur trevligt som helst. Frågade chaffisen Vikman om han ännu hade plats för en dansant gamling. Det hade han. Men, vid närmare eftertanke så är det nog lite si och så med mina danskunskaper. Kan bara svänga åt höger, säger vaimo. Beträffande mina färdigheter i folkdans så klarar jag bara "en slank han dit" i Prästens lilla kråka. Thats it! Jag fortsatte i stället, med cykeln i den Kokkolabussens lastutrymme, till jobbet. Där kämpade jag igen en god stund med skoladministrationsprogrammet. Ringde ett par samtal, men sedan gav jag upp. Jag får nog lägga programmet på is till hösten. Då får jag säkert hjälp av min vicerektor Jens L. Fortsatte i stället med lite andra uppgifter. Klockan två stängde jag dörren till rektorsexpeditionen. Fredagsfeeling! Det brukar jag annars sakna på sommaren, men nu var den påtaglig. Jihaa! Cyklade hem med fem bar i däcken. Lätt som en plätt. Vrålhungrig då jag kurvade in på gårdsplanen. Lassade i mig ett rejält pastalass. Fortsatte med kaffi å bulla. Raap! Nu skall jag ta tjuren vid hornen och lägga sommardäck på ettans Golf. Ett synnerligen lågprioriterat projekt i min värld.
I morgon är det alltså tävlingsdax. WCR, sträcka nio. Från maoun ti munnsäl. Hoppas att jag kan göra en bra insats för laget. Efter loppet skall hela laget till Pavis. Vaimona får joina, om de vill.
Saldo: 0,0 km
Totalt: 1 624,9 km
Mål: + 45,9 km
Kanon: Fredagsfeeling på sommaren.
Kalkon: Som 50-plussare borde man nog kunna pumpa i ett cykeldäck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar