I Hesa. I går kväll. Checkade in på Scandic Hotel. Bongade genast en kändis i hotellkorridoren. Rikard Woff, alias Sac, tuffingen från Änglagård. Vågade inte hälsa på honom. Började i stället pynja med dörren till vårt rum. Berättade sen om mötet för vaimo. Hon trodde att jag kändisbong-fuskade. Bah! På fredagskvällen hann jag ännu hämta mitt tävlingsnummer, kolla in startplatsen strax bakom Olympiastadion* och käka en sen buffè. Kom i säng vid tiosnåret. Hostade. Sov jättedåligt. Vaimo sov desto bättre. Satt och väntade på att hon skulle vakna i flera timmar. Först vid niosnåret blev jag bönhörd. Off till hotellfrukost. Slevade i mig massor av havregrynsgröt. Strödde över chiafrön, som jag släpat med hemifrån. Aaagh! Raap! Tittade upp en stund mellan grötskedarna. Zac från Änglagård stirrade rakt på mig. Tyckte att han log mot mig. Sänkte blicken. Fortare än kvickt. Fullt fokus på gröten. WTF! Stalkar han mig? Bad vaimo svänga sig, försiktigt mot stalkarbordet. Nå, tror du mig nu, grymtade jag triumfatoriskt mellan grötskedarna. Ja, ja, vaimo var måttligt intresserad. Men gav mig rätt, förstås. Det oaktat ville hon nu på shopping. Försökte slingra mej. I Jeppis finns ju både Prisma, Lindex och Sportia Mattson. Vad mera kan man behöva? Vaimo lyssnade inte ett dugg på slingrandet, Drog iväg mig. Både till Sokos och Stockmans. Återvände till hotellet efter tre timmars megashopping. Med ett vitt bälte och en påse chiafrön!
Klockan halv två träffade jag Jonas H, hans fru Laura och dottern Hilma, 7 mån. Jonas och jag har ju planerat att spring ilag. Jag har dessutom lovat Jonas att vi båda skall springa SUB 100. Det betyder i praktiken att vi måste snitta 4:43 min/km. Massor av löpare vid Olympiastadion. Lämnade överdragskläderna i en påse på läktaren. Tio över tre släpptes vi iväg. Äntligen! Men. Trångt. Trångt. Jonas och jag försökte kryssa oss fram. Svårt. Ryckigt. Jonas gjorde ett tappert försök. Rusade och tvärnitade. Jag sa åt honom att ta det lugnare. Du dödar mej med dina ryck. Jonas lydde. De första kilometrarna hade farten legat på blygsamma 5:15. Nu skulle det alltså gälla att gasa på ordentligt. Aber, kontrollerat. Det gjorde vi också. Snittfarten sjönk. Sakta, men säkert. Sekund för sekund. Kilometer för kilometer. Då vi bara hade en dryg kilometer kvar låg den äntligen på 4:43. I den sista uppförsbacken utanför stadion. Jonas ryckte. Vilken kille! Jag trampade luft. Knöt ändå näven åt vaimo, Marie B och hennes boyfriend som stod och hejade på mig uppe på krönet. Ville väl visa att än finns det lite power kvar i gubben. Jonas kom i mål ca 20 meter före mig. Båda fixade vi SUB 100. Vi haj-fajvade. Mission compleeted. Poserade glatt för varenda fotograf vi mötte på vägen ut. Vi skiljdes åt på stadionläktaren. Han skulle med sin vaimo och dootro på pick-nick. Jag skyndade mig till hotellet. Tvättade och bytte om i hotellets vessa. Sen tjuvåkte vi en sista gång med tians spårvagn. Till rautatie-asema. Vaimo fick en batong på perrongen. Jag åt ett lass med flottiga makkaraperunat. Armadis goov! I skrivande stund sitter vi i tåget. Till K-by. Till vaimos golf. Som står parkerad på VR:s parkering. Helt lagligt.
*
Strax bakom stadion finns en jättebrant backe. Jag är nästan hundra på att den backen var min sträcka i flera gatustafetter. Åtminstone fick jag en stark dejavu-känsla då jag på fredagskvällen kutade uppför den.
Saldo: 21,1 km
Totalt: 1 321,5 km
Mål: + 81,5 km
Kanon: Att både Jonas och jag fixade SUB 100.
Kalkon: Min spurtförmåga är taskig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar