THE BEGINNING

Dag 320

Yesterday. Ettan kom överraskande hem mitt i fredagsmyset. Najs! Skulle i jobb nästa dag. Vaimo och jag kollade på Idol tillsammans. Jag fortsatte sen med VM-kvalmatchen Portugal-Sverige. Ettan for till en kaveris. Den hulda var måttligt intresserad av Ronaldos och Zlatans bolltrollande. Gick och lade sig i stället. Direkt efter slutsignalen hämtade jag trean från Drakabussen. Skitväder. Sen läggdags.

Vaknade strax före sju i morse. Käkade lite havreflakes. Drog på mig träningskläderna. Benen kändes långt ifrån hundra. Off till Kristallen. Glad överraskning väntade. Vi var fyra morgonpigga som skulle me! Henry M förstås, men också Tony S. Och en debutant, Kari V. Han skall springa Stockholm Marathon nästa år. Roligt med nya ansikten. Larsmovägen Maxi hade jag tänkt mig. Men Henry ville springa längre. Föreslog en extra sväng ut till Schaumans. Okej då, suckade jag. Men då får ni ta det piano! Det lovade grabbarna. Även om Tony hade svårt att hålla löftet. Sprang som en kalv på grönbete. Vi andra lunkade som trötta kossor. Till all lycka ringde Henrys kännykkä med jämna mellanrum. Och jag fick en chans att vila påkarna. Ett längre stopp vid Henrys lager. Jag drack fyra muggar vatten. Som sedan låg och skvalpade i magsäcken. Jag lämnade av grabbarna. En efter en. Strax innan jag svängde in till Marstranden mötte jag Philip utan h. Som viftade glatt genom bilfönstret. Jag var mest glad åt att det var rött ljus för mig. Kollade att Garminen passerat långpassgränsen, 15 km. Najs!

Tillbaka i lägenheten. Trött. Så förtvivlat trött. Slet av mig träningskläderna. Slängde dem i pesukonen. Ställde mig i duschen. Stod där länge. Masade mig till köket. Drack som en häst. Tillredde sen ett skrovmål. Havregrynsgröt med chiafrön, gojibär och rostade mandlar. Bacon och ägg. Två muggar kaffe och ett par rågbrödsmackor. Havtornssaft och apelsinjuice. Göta Petter vad gott det var! Raap! Avslutade med en rejäl Göteborgs Rapé under läppen. 

Sen var jag tvungen att gå och lägga mig. Sökte mig till sovrummet. Tillsammans med läsglasögonen och Martina Haag. Läste ett par kapitel ur boken "Heja, Heja". Smålog åt Martinas träffsäkra skildring om hur det var då hon började springa. 

Tänkte på hur det var då jag själv började springa, sommaren 2007. Då. Hade inte tränat på tjugo år. Då. Vägde nästan 90. Då. Blev andfådd av att gå till postlådan. Då. Tyckte att löpning nog var världens töögogaste motionsform. Men. Samtidigt det enda päronskallen kunde hitta på en varm sommardag. För. Jag var ensam hemma. Och jag saknade någonting vettigt att göra. Hittade ett par gamla länkkare, ett par utslitna träningsbyxor och en urtvättad t-skjorta. Okej. Men sen? Beslöt mig för att springa fyrtio minuter. Farten kvittade. Men jag skulle springa i f-y-r-t-i-o minuter. Inte gå en endaste meter. Inte pausa. Sen bar det av. Längs vägarna i Sandsund två. Långsamt och sävligt. Frustandes och pustandes. Men. Mot alla odds. Jag kom i mål. Fixade fyrtio minuters löpning. Gissar att jag sprang en femma. Och. Det bästa av allt. Jag hade inte blodsmak i munnen efteråt. Nästa dag upprepade jag 40-minuters-grejen. Och nästa. Och nästa. Och nästa. Ökade till fyrtiofem minuter. Sen till sextio. Redan i slutet av sommaren kände jag mig som en löpare. Köpte riktiga löpskor av Stefan B på Sportia Mattsson. Blev femton kilo lättare. Två år senare ställde jag upp i Jakob halvmaraton. Taggad till tusen. Sprang i mål på 1:49:19. Stolt som en tupp.
Sen somnade jag. Vaknade av att tvättmaskinen berättade att programmet nått vägs ände. Masade mig upp. Åhå! Klockan visade mitt-på-dan. Jag hade snarkat minst ett par timmar. Fixade käk åt trean. Bäddade ett par sängar. Fortsatte till gröna butiken. Köpte novembernumret av Runners World, motorolja till röda rostiga och mjölk åt ettan. Stötte på Kristian L vid kassan. Snackade länge med honom. Kristian och jag brukar prestera liknande tider på våra lopp. Nu var han skadad efter att ha tävlat för mycket under för kort tid. Jag är ju i en liknande situation. Även om jag inte har någon speciell skada.
Fyllde på olja i rostiga. Fortsatte hem. Henry M ringde. Ville ha mig ut på en ny länk i morgon bitti. Lovade preliminärt. Men är inte säker på att jag orkar. Beslutar mig senare i kväll.

PS
Det var min goda vän Kirsi S som tipsat mig att strö rostade mandlar på morgongröten. Enligt hennes kusin Krista "Marry Me" S, en hit. Mina blev nog lite väl svarta. :-)

PS-PS

Meddelade just åt Henry att jag nog är tillgänglig i morgon bitti också. Men lyckades skjuta fram starten med en kvart. Till kvart före åtta. Det är ju trots allt sunnuntai-aamu i morgon.

Saldo: 16,1 km

Totalt: 3 106,1 km

Mål: - 93,9 km

Kanon: Beslutet sommaren 2007.

Kalkon: Just nu är jag väldigt sliten.