Svårt att somna i går kväll. Trots att jag varit på resande fot i nästan ett dygn. Kröp ner i treans säng. Tillsammans med Ove. Slumrade in vid midnatt.
I morse. Vaknade till Nokian klockan fem. Lite trött. Benen kändes någorlunda okej. Tänkte att i dag måste jag ta itu med min utmaning. Sexhundraåttiofyra-komma-sex kilometer återstår. Delat på de femtiofem dagar jag har till förfogande blir det nästan 1,25 mil om dagen.
Steg upp på vågen. Sjuttiotvå-komma-sex. Betyder att jag gick upp ett och ett halvt kilo under min NY-resa. Tur i alla fall att jag brände 2500 kalorier under loppet. Hann också titta på mina kilometertider. Tredje kilometern var snabbast, 4:38. Men. Den kilometer som fick mig att spärra upp ögonen ordentligt var den tjugofemte. Alltså den kilometer som tog mig upp på Queensboro bron. Från Queens till Manhattan. Det hade tagit mig elva minuter och trettiotre sekunder att komma upp på bron. Jag mindes naturligtvis att uppförsbacken hade varit fruktansvärt jobbig och lång. Jag mindes också att jag hade passerats av jättemånga löpare. Men att det gått SÅ långsamt det trodde jag ändå inte. För böveln. Man går ju snabbare! Den trettiosjunde kilometern var min nästsämsta, 7:37.
Innan jag hastade vidare till jobbet käkade jag ett par filkoppar. Kaj A satt bakom ratten i gula bussen. Berättade om min resa. Kaj berättade att Markus W återvänt till gula bolaget. Efter bara en dryg vecka på nya jobbet! Ser fram emot att träffa honom igen.
I jobbet var det mesta sig likt. Hade med mig en Toblerone-påse till lärarrumsbordet. Tog itu med pappersexercisen. Planerade dagens lektioner. Tog emot fler gratulationer av indroppande medarbetare. Potatis och salmon till skollunch. Gott!
Efter skoldagens slut tog jag gula till Jeppis. Somnade på stubinen. Väcktes av en brett leende busschaffis. Alla andra passagerare hade redan droppat av. Ska du me ti Vasa? WTF! Jag som alltid brukar vakna strax före vi kurvar in till busstationen. Måste bero på tidsomställningen.
Fortsatte hem. Vaimo mötte mig med skurtrasan i högsta hugg. Hade skurat och fejat i flera timmar. Moittade lite för att jag inte spolat i morse. Jag lovade bot och bättring. Skyllde på jettleggen. Sen smög jag iväg efter min träningsväskan. Packade försiktigt. Och smet ut ur lägenheten. Med ett knappt hörbart hej-tå! Inga större protester hördes från skurhinkarna.
Köpte ett nytt Fitnesskort. Bytte om. Och klev upp på löpmattan. Kommer detta att funka? Startade med 6 min/km-fart. Oaaajjj! Benen protesterade. Drog ner farten till sju och en halv min/km. Då var benen äntligen med på noterna. Lunkade på en stund. Ökade farten något. Plötsligt kommer Fitness delägare Camilla J gående mot mig. Hade ett vitt kuvert i handen. Som hon överräckte till mig. Samtidigt som hon grattade mig till prestationen i NY. Wau! Jag kände mig oerhört hedrad. Glad och tacksam. Vilken fin gest! Sade att jag verkligen uppskattade den. Kuvertet innehöll en LPG-behandling. Precis vad jag behöver just nu. Hur najs som helst. Tack Camilla och hela Fitness Club-gänget! Ni är bäst!
Sprang klart på mattan. Fick ihop tolv kilometer. Bastade. Och hastade vidare till ett möte i Jarokansliet. Efter mötet hann jag ännu med ett kort besök hos mina föräldrar. Överräckte en burk hudkräm åt morsan och en Twistpåse åt papp.
Återvände hem. Den hulda pynjade fortfarande bland skurhinkarna. Och. Letade efter en försvunnen IKEA-lampa. Antagligen har trean partajat ordentligt då vi var bortresta. Eller så har vi haft besök av Dunder-Karlsson och Blom. Satte mig till bords. Slukade tre knackkorvar och en tallrik risgrynsgröt. Skitgott!
PS
Vaimo kom just och berättade att hon hittat den försvunna Kamprad-lampan. I högsängen. I treans rum. Den hulda var överlycklig. Hon gillar nog inte bara väskor och Martin Timell!
Saldo: 12,0 km
Totalt: 2 977,4
Mål: - 122,6 km
Kanon: Presentkortet från Fitness.
Kalkon: Vädret här i Finland är för bedrövligt!
Steg upp på vågen. Sjuttiotvå-komma-sex. Betyder att jag gick upp ett och ett halvt kilo under min NY-resa. Tur i alla fall att jag brände 2500 kalorier under loppet. Hann också titta på mina kilometertider. Tredje kilometern var snabbast, 4:38. Men. Den kilometer som fick mig att spärra upp ögonen ordentligt var den tjugofemte. Alltså den kilometer som tog mig upp på Queensboro bron. Från Queens till Manhattan. Det hade tagit mig elva minuter och trettiotre sekunder att komma upp på bron. Jag mindes naturligtvis att uppförsbacken hade varit fruktansvärt jobbig och lång. Jag mindes också att jag hade passerats av jättemånga löpare. Men att det gått SÅ långsamt det trodde jag ändå inte. För böveln. Man går ju snabbare! Den trettiosjunde kilometern var min nästsämsta, 7:37.
Innan jag hastade vidare till jobbet käkade jag ett par filkoppar. Kaj A satt bakom ratten i gula bussen. Berättade om min resa. Kaj berättade att Markus W återvänt till gula bolaget. Efter bara en dryg vecka på nya jobbet! Ser fram emot att träffa honom igen.
I jobbet var det mesta sig likt. Hade med mig en Toblerone-påse till lärarrumsbordet. Tog itu med pappersexercisen. Planerade dagens lektioner. Tog emot fler gratulationer av indroppande medarbetare. Potatis och salmon till skollunch. Gott!
Efter skoldagens slut tog jag gula till Jeppis. Somnade på stubinen. Väcktes av en brett leende busschaffis. Alla andra passagerare hade redan droppat av. Ska du me ti Vasa? WTF! Jag som alltid brukar vakna strax före vi kurvar in till busstationen. Måste bero på tidsomställningen.
Fortsatte hem. Vaimo mötte mig med skurtrasan i högsta hugg. Hade skurat och fejat i flera timmar. Moittade lite för att jag inte spolat i morse. Jag lovade bot och bättring. Skyllde på jettleggen. Sen smög jag iväg efter min träningsväskan. Packade försiktigt. Och smet ut ur lägenheten. Med ett knappt hörbart hej-tå! Inga större protester hördes från skurhinkarna.
Köpte ett nytt Fitnesskort. Bytte om. Och klev upp på löpmattan. Kommer detta att funka? Startade med 6 min/km-fart. Oaaajjj! Benen protesterade. Drog ner farten till sju och en halv min/km. Då var benen äntligen med på noterna. Lunkade på en stund. Ökade farten något. Plötsligt kommer Fitness delägare Camilla J gående mot mig. Hade ett vitt kuvert i handen. Som hon överräckte till mig. Samtidigt som hon grattade mig till prestationen i NY. Wau! Jag kände mig oerhört hedrad. Glad och tacksam. Vilken fin gest! Sade att jag verkligen uppskattade den. Kuvertet innehöll en LPG-behandling. Precis vad jag behöver just nu. Hur najs som helst. Tack Camilla och hela Fitness Club-gänget! Ni är bäst!
Sprang klart på mattan. Fick ihop tolv kilometer. Bastade. Och hastade vidare till ett möte i Jarokansliet. Efter mötet hann jag ännu med ett kort besök hos mina föräldrar. Överräckte en burk hudkräm åt morsan och en Twistpåse åt papp.
Återvände hem. Den hulda pynjade fortfarande bland skurhinkarna. Och. Letade efter en försvunnen IKEA-lampa. Antagligen har trean partajat ordentligt då vi var bortresta. Eller så har vi haft besök av Dunder-Karlsson och Blom. Satte mig till bords. Slukade tre knackkorvar och en tallrik risgrynsgröt. Skitgott!
PS
Vaimo kom just och berättade att hon hittat den försvunna Kamprad-lampan. I högsängen. I treans rum. Den hulda var överlycklig. Hon gillar nog inte bara väskor och Martin Timell!
Saldo: 12,0 km
Totalt: 2 977,4
Mål: - 122,6 km
Kanon: Presentkortet från Fitness.
Kalkon: Vädret här i Finland är för bedrövligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar