I går kväll. Fortfarande jetleggad. Tusans trött redan klockan sju. Och väldigt bekymrad över min sträckning. Vaimo somnade med kläderna på. Men jag kämpade vidare mot JB ännu ett par timmar. Kollade på paddan hur man skall tejpa glutenus. Verkade inte så svårt. Halv elva skulle jag bara vila ögonen ett par minuter. Men somnade förstås. Som en klubbad oxe. Vaknade halv tre. Drog av sängtäcket och lyckades klämma till med ytterligare två sovtimmar.
I morse. Väckte vaimo. Visade henne tejpningsfilmen. Drog ner kalsipperna. Ställde mig framåtlutad över ett skrivbord i bara mässingen. Tur att ingen såg oss. Men man vet ju aldrig med den där Obama! Den hulda drog fast tejpen. Klappade mig på ändalykten. Verkade ha gillat uppdraget.
Strax före sju samlades Springtimegänget nere i receptionen. I går kväll märkte jag att min laddare till Garminen tyvärr stannat kvar på Marstranden. Shitt! Frågade av de övriga om någon hade en laddare att låna. Det hade en tjej från Nora. Thanx! Sen var det dags för morgonjoggen till Central Park. Jag var väldigt spänd på hur vänster-rumpan skulle reagera. Tog det ytterst försiktigt. Och kände efter. Noga. Njaaa? Kändes inte så illa. Faktiskt. Kändes ganska bra till och med. Blev genast på bättre humör. Återvände till hotellrummet betydligt gladare än i går. Just nu tror jag nog att jag skall kunna ta mig i mål i morgon. Knappast på någon kanontid. Men i mål ska jag. Såheså.
På förmiddagen deltog vi i en besiktning av banan. Med buss, till all lycka. Loppet går genom NY:S fem boroughs, tadsdelar. Och över fem broar.
Vi startade uppe på Verrazanobron i Staten Island. Otroligt mäktig bro. Som går över till nästa stadsdel, Brooklyn. Bron har två våningar. De löpare som startar från den nedre våningen får därför se upp så de inte får nervösa löpares drillar i nacken.
Jättelånga gator i Brooklyn. Gillade stadsdelen. Dock inga skyskrapor. I Williamsburg, en judisk del av Brooklyn, fascinerades alla av de lustigt klädda judiska männen. Flera av dem bar huvudbonader som påminde om en David Copperfield-mössa, fast utan svans. Alla svartklädda. Också pojkarna. De judiska brudarna såg man däremot inte mycket av.
Över Pulaskibron till nästa stadsdel, Queens. Den till ytan största stadsdelen. Känd för bl a US Open i tennis. Springtimes Lasse passade på att dela ut en frågesport med 15 frågor. Vaimo och jag fixade tio rätt. Inte så illa. Vinnaren, med 14 rätt, fick ett par Asics-dojor.
Färden fortsatte över Queensboro Bridge över till Manhattan. Passerade Roosevelt Island, mitt i East River. Gissar att det kommer att bli jättejobbigt att ta sig upp på bron med drygt 15 miles (ca 25 kilometer) i benen. Efter bron svängde banan upp på första avenyn, mot up-town. Passerade Harlem. Häftigt ställe.
Den femte stadsdelen vi passerade heter Bronx. Har faktiskt fått sitt namn av en svensk immigrant från 1600-talet, Jonas Bronck. Dit kom vi via Willis Avenue Bridge. Vi gjorde bara ett kort strandhugg i Bronx. Och fortsatte tillbaks till Manhattan över den sista bron, Madison Avenue Bridge.
Tillbaka på Manhattan följde vi femte avenyn längs med Central Park. Sen vek banan in i parken. Och dit kunde vi förstås inte köra med buss.
Vaimo och jag steg därför av vid Columbus Cirkle, i parkens södra ända. Och vandrade genom den i ett jättefint sensommarväder. Köpte varsin bagels och drack kaffe på Starbucks. Köpte aspirin i drugstoren strax utanför hotellet. Sen återvände vi till rummet. För lite ettmeddas-viilasi.
I kväll står det pasta på menyn. Min onda rumpa kände jag faktiskt bara av under de timmar vi satt i bussen. Nu är jag laddad till max. I morgon gäller det. Soligt och vackert lovar yr.no. Klockan fem över tio startar nr 25132, orange wave 2 till tonerna av Frank Sinatras "New York, New York." Gissar att jag kommer att ha ståpäls då.
PS
I natt ställer jänkkarna tillbaks klockorna en timme. Om jag räknat rätt betyder det att femtiofyraåringen är ute på banan klockan 17:05 finländsk tid.
Vi startade uppe på Verrazanobron i Staten Island. Otroligt mäktig bro. Som går över till nästa stadsdel, Brooklyn. Bron har två våningar. De löpare som startar från den nedre våningen får därför se upp så de inte får nervösa löpares drillar i nacken.
Jättelånga gator i Brooklyn. Gillade stadsdelen. Dock inga skyskrapor. I Williamsburg, en judisk del av Brooklyn, fascinerades alla av de lustigt klädda judiska männen. Flera av dem bar huvudbonader som påminde om en David Copperfield-mössa, fast utan svans. Alla svartklädda. Också pojkarna. De judiska brudarna såg man däremot inte mycket av.
Över Pulaskibron till nästa stadsdel, Queens. Den till ytan största stadsdelen. Känd för bl a US Open i tennis. Springtimes Lasse passade på att dela ut en frågesport med 15 frågor. Vaimo och jag fixade tio rätt. Inte så illa. Vinnaren, med 14 rätt, fick ett par Asics-dojor.
Färden fortsatte över Queensboro Bridge över till Manhattan. Passerade Roosevelt Island, mitt i East River. Gissar att det kommer att bli jättejobbigt att ta sig upp på bron med drygt 15 miles (ca 25 kilometer) i benen. Efter bron svängde banan upp på första avenyn, mot up-town. Passerade Harlem. Häftigt ställe.
Den femte stadsdelen vi passerade heter Bronx. Har faktiskt fått sitt namn av en svensk immigrant från 1600-talet, Jonas Bronck. Dit kom vi via Willis Avenue Bridge. Vi gjorde bara ett kort strandhugg i Bronx. Och fortsatte tillbaks till Manhattan över den sista bron, Madison Avenue Bridge.
Tillbaka på Manhattan följde vi femte avenyn längs med Central Park. Sen vek banan in i parken. Och dit kunde vi förstås inte köra med buss.
Vaimo och jag steg därför av vid Columbus Cirkle, i parkens södra ända. Och vandrade genom den i ett jättefint sensommarväder. Köpte varsin bagels och drack kaffe på Starbucks. Köpte aspirin i drugstoren strax utanför hotellet. Sen återvände vi till rummet. För lite ettmeddas-viilasi.
I kväll står det pasta på menyn. Min onda rumpa kände jag faktiskt bara av under de timmar vi satt i bussen. Nu är jag laddad till max. I morgon gäller det. Soligt och vackert lovar yr.no. Klockan fem över tio startar nr 25132, orange wave 2 till tonerna av Frank Sinatras "New York, New York." Gissar att jag kommer att ha ståpäls då.
PS
I natt ställer jänkkarna tillbaks klockorna en timme. Om jag räknat rätt betyder det att femtiofyraåringen är ute på banan klockan 17:05 finländsk tid.
Totalt: 2 923,2 km
Mål: - 146,8 km
Kanon: Att sträckningen kändes bättre idag.
Kalkon: Är fruktansvärt osäker på min kunto.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar