I går kväll. Kollade på Solsidan och halva Johan Falk. Ställde Nokian på prick fyra. Drog täcket över huvudet. Somnade genast.
Vaknade. Kollade Nokian. Halv någonting. Gissade på halv fyra. Funderade på att fortsätta sova. Men. Eftersom jag kände mig någorlunda pigg. Klev jag upp. Drillade. Och drog på mig träningskläderna. Härligt med en extra halv timme, tänkte jag. Kastade en blick på köksklockan. WTF! Två-fyrtio! Päronskallen hade alltså stigit upp en-och-en-halv-timme-tidigare-än-planerat. Hur korkad får man bli innan man blir inspärrad? Nåja. Tänkte jag. Nu får jag ju ta det riktigt piano på min morgonrunda.
Ut på banan kvart före tre. Hyfsat väder. Och lite trafik. Roade mig med att räkna bilarna jag mötte. Började med Larsmovägen mini. Sen sprang jag på lite på måfå. Kråkholmen, Skata, Centrum, Västermalm och Pedersöre gravgård fick nattligt besök. Då jag kurvade in till Marstranden visade klockan fyra-tolv. Hade mött fyra bilar och ett lok. Tyckte väl att jag var värd ett positivt omdöme. Och peppade mig själv med ett ljudligt "Bra jobbat Ingo"!
Smög sen in i lägenheten. Duschade. Käkade. Läste ÖT och Runners World. Klockan sex tog jag röda, rostiga till Pännäinen. För idag skulle jag ju på kurs med Carola H-P och mina rektorskollegor till Tampere. Träffade dem på perrongen. Tillsammans med flera andra rektorer från Jeppis och Pedesi. Tänkte ta en tupplur i tåget. Men ångrade mig då jag fick reda på att vi skulle byta i Seinäjoki.
VR var förstås rejält försenat till Tampere. Började oroa mig för att vi skulle missa det utlovade inledningskaffet. Men den oron var obefogad. Kaffe och ett digert smörgåsbord väntade i Hotel Scandic, kursplatsen. Trångt, trångt i föreläsningssalen. Jag hittade en ledig stol längst bak. Där jag kunde överblicka hela församlingen. Och känna att jag hade koll på läget. Najs!
Det första passet avslutades klockan elva. En timmes lunchpaus följde. Käkade en McFeast med Kari i röd-gula ravintolan. Kari fortsatte till Klas O:s lelukauppa. Jag försökte i stället få tag på ett par nya kompressionsstrumpor. Och letade efter en sportaffär. Ei onnistunut. Tyvärr! Och lunchpausen var slut. Traskade tillbaks till kursplatsen. Tog en kaffe. Träffade Bettan B och Janne R. Snackade en stund med dem. Innan kursprogrammet fortsatte. Med grupparbete. Jag hamnade som sekreterare. Och redovisare. Förstås. Inget nytt under solen. Skämdes över mina kråkfötter. På väg upp med svaren från vår grupp stötte jag på en gammal klasskompis, Gun-Britt K-W. Hade nog inte sett henne på hundra år, typ! Najs! Kvart före tre var vi klara. Jag traskade ut och fortsatte över gatan till Rautatieasema. Satte mig bekvämt till rätta i vagn fem. Kände att JB ville komma och hälsa på. Men det fick han inte. Trots att han så enträget bad om tillträde. Ifall VR, mot förmodan håller sin tidtabell, kliver Larsmobooa av i Pännäinen halv sex.
VR var förstås rejält försenat till Tampere. Började oroa mig för att vi skulle missa det utlovade inledningskaffet. Men den oron var obefogad. Kaffe och ett digert smörgåsbord väntade i Hotel Scandic, kursplatsen. Trångt, trångt i föreläsningssalen. Jag hittade en ledig stol längst bak. Där jag kunde överblicka hela församlingen. Och känna att jag hade koll på läget. Najs!
Det första passet avslutades klockan elva. En timmes lunchpaus följde. Käkade en McFeast med Kari i röd-gula ravintolan. Kari fortsatte till Klas O:s lelukauppa. Jag försökte i stället få tag på ett par nya kompressionsstrumpor. Och letade efter en sportaffär. Ei onnistunut. Tyvärr! Och lunchpausen var slut. Traskade tillbaks till kursplatsen. Tog en kaffe. Träffade Bettan B och Janne R. Snackade en stund med dem. Innan kursprogrammet fortsatte. Med grupparbete. Jag hamnade som sekreterare. Och redovisare. Förstås. Inget nytt under solen. Skämdes över mina kråkfötter. På väg upp med svaren från vår grupp stötte jag på en gammal klasskompis, Gun-Britt K-W. Hade nog inte sett henne på hundra år, typ! Najs! Kvart före tre var vi klara. Jag traskade ut och fortsatte över gatan till Rautatieasema. Satte mig bekvämt till rätta i vagn fem. Kände att JB ville komma och hälsa på. Men det fick han inte. Trots att han så enträget bad om tillträde. Ifall VR, mot förmodan håller sin tidtabell, kliver Larsmobooa av i Pännäinen halv sex.
I morgon är jag tillbaka i rektorsexpeditionen. Med min skugga Christian P. Som kommer att följa mina steg, aamusta-iltaan. Tur för honom att han inte valde att följa mig i morse!
Totalt: 3 131,6 km
Mål: - 88,4 km
Kanon: Sprang mitt tidigaste pass, ever.
Kalkon: Den galna uppstigningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar