EN MÅNAD KVAR

Dag 334

Julfesten i går kväll fortsatte i ett betydligt lugnare tempo. Det gladde mig. För jag var helt slut i armarna efter allt viftande som parkeringsvakt. Lyssnade till Geir Rönning i O Helga Natt. Voi Göta Petter va grannt e va! Käkade julbord. Jättegott! Blev törstig av skinkan. Och halsade två flaskor 7-Up på raken. Vaimo kom fram till mig. Bad att jag skulle bjuda upp henne. Vilket jag dyrt och heligt lovade. Med tillägget. "Om e kombär na beta ja kan dans till. Helst na tryckare." Tyvärr så va e mest rock änd råll på sluuti. Så löftet sket sig. Fruktade lite att den hulda nu var sur på mej. Men hon köpte min bortförklaring. Under julfesten träffade jag många av mina läsare. Fick bl a höra om en tjej som inte kunde gå och lägga sig om kvällarna innan min blogg publicerats. Göta Petter! Tänk att jag håller folk vakna. Kul, men samtidigt lite skrämmande. Senare på kvällen ringde jag Henry M. Frågade på skoj om vi kunde starta redan halv sju på lördagsmorgonen. Henry var genast med på noterna. Men till slut enades vi om att hålla fast vid klockan sju. Strax efter ett lämnade den sista vinglande kommunalaren festen. Jag skrapade av den isiga rutan till röda, rostiga med ett fodralet till en dubbel-cee-dee, "50 Svensktoppslåtar." Hemma halv två. Kröp ner hos den hulda. Beklagade den uteblivna tryckaren. Lovade kompensera henne. Naaaleiss. Det ville vaimo. Not! 

I morse. Steg upp klockan sex. Inte så värst pigg. Ville inte ha något käk. Drog i stället på mig träningskläderna. Och. Lunkade iväg till trafikjuuse vid Kristallen strax före sju. Mötte Henry M. Behagligt löpväder. Ett par minusgrader. Och ett tilltagande snöfall. Lagom till lillajul. Mysigt. Men förrädiskt. Eftersom snön dolde alla isfläckarna. Off längs Larsmovägen. Medvind. En välbekant rygg dök plötsligt upp. Fredrik A väntade på oss vid vägrenen. Najs! Konstaterade att det var länge sen vi setts. Desto roligare nu. Fredrik följde oss en bit. Vek sedan av mot Svedjenabba. Henry och jag fortsatte norrut. Vi skildes åt vid hans kämppä. Jag fortsatte till Marstranden. Sprang upp till lägenheten. Hämtade lompakkon. Och sprang vidare till lähikauppan. Köpte ett nybakt bröd och en stor juustopala. Då jag återvände hade vaimo vaknat. Jag kokade kaffe, stekte ägg och bacon. Käkade nybakt. Armadis gouv. Avslutade med en Göteborgare under läppen. Mådde som prins. Drog på mig kompressionsstrumporna. Loggade mina kilometrar. Konstaterade att jag i november sprungit längre än någonsin, drygt 373 km. Och. Att jag slagit det gamla rekordet med nästan fyrtio kilometer. Inte illa pinkat!

Sen var det dags för ett nytt talkopass. Off till Runebergssalen. För att delta i förberedelserna inför kvällens julfest. Massor av talkofolk från de tre arrangörsföreningarna på plats. Jag bar mest bord och sopsäckar. Kaffepaus. Päronskallen hittade en synt. Skruvade upp volymen. Och performade farsans favvo-psalm "Blott en dag" för talkofolket. Fick faktiskt några tummen upp! 

Fortsatte hem för en stunds vila. Ringde trean. På väg hem med juna från Dragsvik. Lovade picka upp honom i Pännäinen. Kollade på reprisen av Idol. Harmades över att den överlägset bästa artisten Erik Rapp tvingades lämna tävlingen för mistluren Kevin Walker. Tog en tupplur i soffan. Sen skulle jag ju hämta trean. Men fick återvända med tom last. Missförstånd. För flickvännen Joanna var också i Pännäinen. Trean valde att åka med henne. Förstås. Tillbaks till Runebergssalen. Tände facklorna. Ställde mig som parkeringsvakt. Inväntade kvällens anstormning av julfestgäster. I kväll skall inga bilister i världen få mig att tappa fattningen. Såheså.
Nu återstår bara en månad av min utmaning. Jag ligger fortfarande rejält på minus. Men sticker ändå ut hakan och lovar att på nyårsafton är jag ikapp. Tavalla tai toisella. So help me God!

Saldo: 13,6 km

Totalt: 3 283,6 km

Mål: - 56,4 km

Kanon: Trehundrasjuttiotre kilometer i november.

Kalkon: Att Erik Rapp tvingades bort från Idolsfinalen.