Dag 328
I går kväll. Tre matcher i Premier League. Jag hade förstås mest fokus på Arsenal-Southampton. Hemmalaget hade flyt. Vann på en målvaktsbjudning och en kyseenalainen rankkari. Jonas B ringde. Ville ta några bilder till intervjun. Bad honom komma till trafikljusen vid Kristallen i morgon bitti klockan 9. Åååållrajt, sa Jonas. Då kommer jag ju upp i tid.
Efter kvällskaffi och en Pantteri-påse var både vaimo och jag redo för dubbelsängen. Vaimo dök genast ner bland lakanen. Jag fortsatte att pynja lite med träningskläderna. Och så fastnade jag framför en actionsrulle. The Town med Ben Affleck. Gillade skarpt. Men orkade ändå inte sitta uppe till dö end, öbaout klockan ett. Lämnade Ben mitt i en intim scen med Rebecca Hall. Klockan närmade sig midnatt. Och jag somnade heti. Väcktes av Nokians ringsignal, Paul McCartneys silkeslena stämma i Hey Jude. WTF! Vem tusan ringer mitt i natten? Tankarna snurrade i päronskallen. Ettan i Vasa, tvåan i Stockholm och trean hemma i högsängen. Någon annan brukar väl inte ringa mig mitt i natten? Hallå! Hörde en glad pojkröst. Som selittäde att han glömt sin läxor i skolan. Nu ville han tydligen att jag skulle komma och låsa upp åt honom! Jag önskade honom god natt och knäppte av kännykkän. Tänkte "jädrans snorunge". Och somnade om.
Efter kvällskaffi och en Pantteri-påse var både vaimo och jag redo för dubbelsängen. Vaimo dök genast ner bland lakanen. Jag fortsatte att pynja lite med träningskläderna. Och så fastnade jag framför en actionsrulle. The Town med Ben Affleck. Gillade skarpt. Men orkade ändå inte sitta uppe till dö end, öbaout klockan ett. Lämnade Ben mitt i en intim scen med Rebecca Hall. Klockan närmade sig midnatt. Och jag somnade heti. Väcktes av Nokians ringsignal, Paul McCartneys silkeslena stämma i Hey Jude. WTF! Vem tusan ringer mitt i natten? Tankarna snurrade i päronskallen. Ettan i Vasa, tvåan i Stockholm och trean hemma i högsängen. Någon annan brukar väl inte ringa mig mitt i natten? Hallå! Hörde en glad pojkröst. Som selittäde att han glömt sin läxor i skolan. Nu ville han tydligen att jag skulle komma och låsa upp åt honom! Jag önskade honom god natt och knäppte av kännykkän. Tänkte "jädrans snorunge". Och somnade om.
I morse. Sovmorgon. Steg upp först åtta. Käkade ett par mackor och drack en mugg av vaimos ingefära-hop-kok. Inflammationshämmande. Och. Enligt ett gammalt kinesiskt talesätt, "Äter man ingefära varje morgon får apotekaren dö av hunger". Drog på mig träningskläderna och mina splitternya icebugs, Pytho2.
Off mot trafikljusen vid Kristallen. Träffade Jonas där. Han ville veta hur jag tänkte springa idag. Jag förklarade Larsmo Maxi-rutten åt honom. Okej, passar utmärkt. Jag kommer att ta några bilder på dig under rundan, förklarade Jonas. Ahaaa, då skall jag alltså ta fram mitt bredaste kåll-gejt-smajl så fort jag ser dig i buskarna? Nej, nej. Försök vara naturlig, var det sista rådet jag fick före dö sjuu-ting. ÖT-fotografen hoppade in i sin bil. Medan jag tog sikte på Pedersöre kyrka. Kände mig oerhört viktig. Tänk att pressen satsar så mycket på lilla jag!
Det blev många bilder under resans gång. Jonas och hans kamera var överallt. I diken, bakom buskar, under broar, på vägrenen, på cykelbanan. Alla möjliga vinklar. Framifrån, bakifrån, underifrån. Jag fokuserade på att se naturlig ut. Och att torka bort näsdroppet. Först utanför gröna butiken stannade Jonas mig. Nu behöver jag bara ett par närbilder på dig. Kan vi träffas i cykeltunneln strax utanför Fitness? Passar perfekt, svarade jag. Och fortsatte mot tunneln. I tunneln fick jag stjärn-fiilis. Slet av mig NYCM-mössan. Och poserade som den värsta diva. Camilla N kom joggande. Skrattade åt mina taffliga poseringsförsök. Tja, det är inte så lätt att prestera kåll-gejt-smajl på beställning! Tackade Jonas för sjuutingen och fortsatte till Marstranden. Träffade paret Wiik då jag svängde in på gården. Kunde inte låta bli att berätta om mitt morgonäventyr.
Tyst i lägenheten då jag kom hem. Trean sov och vaimo jobbade. Dushade. Drog på mig både kompressions-strumporna och dito kalsipper. Loggade mina kilometrar. Och fixade käk åt soldaten. Sen letade jag efter The Town på Swefilmer. Hittade. Och kollade dö end. Jädrans bra film, faktiskt!
Resten av dagen ägnade jag åt en rapport från Opteushallitus, Skolspråk och lärande. Fick faktiskt lite dåligt samvete. Eftersom det språk jag använder i min blogg nog inte applåderas av de som står på skolspråkets barrikader. Bloggen borde kanske vara K18-märkt? Njaaee! Jag ser det nog som en rikedom att veta hur man skall uttrycka sig i tal och skrift. Men att åxå såmm-tajms våga vara mindre tarkka med uttycket. Såheså.
Förde trean till Drakabussen. Tyckte synd om honom. Tänk att under en hel novembervecka behöva tälta på en öde ö! Hämtade sen träningsväskan. Och fortsatte till stans bästa gym, Fitness Club. Öppet hus. Möttes i vindfånget av en enorm skohög. Och av en massa glada människor i gymmet. Drog på mig FiveFingers. Lyckades få tag på en ledig matta. Sprang en mil på 50 minuter. Varvade ner lite på en motionscykel. Bastade tillsammans med Johan S. Snackade fotboll. Mest Jaro. Vandrade sen hemåt i novembermörkret. Rätt nöjd med min söndagsdos, drygt tjugotvå.
I morgon bitti fortsätter jag att kapa kilometrar. Siktar på att springa till jobbet. Inte hela vägen, men halva.
Saldo: 22,4 km
Totalt: 3 220,0 km
Mål: - 60,0 km
Kanon: Sjuutingen var riktigt kul.
Kalkon: Busringningen
Det blev många bilder under resans gång. Jonas och hans kamera var överallt. I diken, bakom buskar, under broar, på vägrenen, på cykelbanan. Alla möjliga vinklar. Framifrån, bakifrån, underifrån. Jag fokuserade på att se naturlig ut. Och att torka bort näsdroppet. Först utanför gröna butiken stannade Jonas mig. Nu behöver jag bara ett par närbilder på dig. Kan vi träffas i cykeltunneln strax utanför Fitness? Passar perfekt, svarade jag. Och fortsatte mot tunneln. I tunneln fick jag stjärn-fiilis. Slet av mig NYCM-mössan. Och poserade som den värsta diva. Camilla N kom joggande. Skrattade åt mina taffliga poseringsförsök. Tja, det är inte så lätt att prestera kåll-gejt-smajl på beställning! Tackade Jonas för sjuutingen och fortsatte till Marstranden. Träffade paret Wiik då jag svängde in på gården. Kunde inte låta bli att berätta om mitt morgonäventyr.
Tyst i lägenheten då jag kom hem. Trean sov och vaimo jobbade. Dushade. Drog på mig både kompressions-strumporna och dito kalsipper. Loggade mina kilometrar. Och fixade käk åt soldaten. Sen letade jag efter The Town på Swefilmer. Hittade. Och kollade dö end. Jädrans bra film, faktiskt!
Resten av dagen ägnade jag åt en rapport från Opteushallitus, Skolspråk och lärande. Fick faktiskt lite dåligt samvete. Eftersom det språk jag använder i min blogg nog inte applåderas av de som står på skolspråkets barrikader. Bloggen borde kanske vara K18-märkt? Njaaee! Jag ser det nog som en rikedom att veta hur man skall uttrycka sig i tal och skrift. Men att åxå såmm-tajms våga vara mindre tarkka med uttycket. Såheså.
Förde trean till Drakabussen. Tyckte synd om honom. Tänk att under en hel novembervecka behöva tälta på en öde ö! Hämtade sen träningsväskan. Och fortsatte till stans bästa gym, Fitness Club. Öppet hus. Möttes i vindfånget av en enorm skohög. Och av en massa glada människor i gymmet. Drog på mig FiveFingers. Lyckades få tag på en ledig matta. Sprang en mil på 50 minuter. Varvade ner lite på en motionscykel. Bastade tillsammans med Johan S. Snackade fotboll. Mest Jaro. Vandrade sen hemåt i novembermörkret. Rätt nöjd med min söndagsdos, drygt tjugotvå.
I morgon bitti fortsätter jag att kapa kilometrar. Siktar på att springa till jobbet. Inte hela vägen, men halva.
Saldo: 22,4 km
Totalt: 3 220,0 km
Mål: - 60,0 km
Kanon: Sjuutingen var riktigt kul.
Kalkon: Busringningen
2 kommentarer:
Tycker inte att det är lämpligt av en rektor att uttrycka sig om en elev på det här sättet. Kanske eleven själv läser detta blogginlägg? Tänk gärna före du skriver sådant som berör skolan och elever i Bosund överlag Det är tyvärr inte första gången. Annars nog en braa blogg!
Tja, vad skulle vara mer passande, tycker du? Har någon den "goda" smaken att ringa o väcka dej mitt i natten med ett struntärende får du nog kalla den vad du vill. Oberoende av om du är rektor, president eller en helt vanlig bosundbo.
Skicka en kommentar