DAGEN EFTER

Dag 308

Efter loppet i går. Mötte vaimo vid hissen i hotellets foajé. Vilken tur! För jag hade ingen rumsnyckel. Hon hade gått en hel del under dagen. Stått och hejat på mig på First Avenue och i Central Park. Den hulda var nästan lika frusen och sliten som jag. Femtionian hann först ner i badkaret. Skruvade på varmvattnet till max. Sträckte ut vartalon. Så gott det gick. Aaaaagh! Och slickade såren. Röjkte och funderade en god stund i det varma vattnet. Jag var nog inte så besviken på hur själva loppet utvecklade sig. Gubben tog slut. That's it. Men. Att jag inte gav mig själv optimala förutsättningar att göra bra ifrån mig. Det pärtar fortfarande rejält. Mina förberedelser inför NYCM misslyckades kapitalt. Jag vet att jag kunde ha sprungit långt under fyra timmar. Också med en sträckning i rumpan. Såheså! 

Efter badet och en stunds vila skulle vi på After Run Middag med ett par hundra av Springtimes övriga resenärer. Jag hängde, efter viss tvekan, min NYCM-medalj runt halsen. Sen tog hela Newtongänget subwayen downtowns to 79:th Street. Middagen god. En jättenajs tillställning. Träffade Anders Szalkai på nytt. Som tröstade mig. Och vi enades om att femtiofyraåringar nog inte skall springa i Berlin och i NY under samma år. Övriga prominenta gäster var Springtimes vd Patrik Yderberg, rapparen Petter och Lill-Babs dootro Kristin. Jag hade i alla fall bättre tid än både Petter och Kristin! Efter middagen skyndade vaimo och jag oss tillbaks till hotellet. Slocknade båda genast. Två sargade kroppar. I en skön och varm dubbelsäng. 

I morse. Vaknade klockan sex. Sträckte på mig. Lederna knakade och gnisslade. Steg, med viss möda, upp ur den sköna, varma. Käkade Oatmeal with apple and cinnamon. Drack coffee och åt ett par mackor. Försökte låta bli att älta loppet. Vaimo tycker nämligen att jag fokuserar far tio much på min sluttid. Det har hon säkert rätt i. 

I dag reser vi hem. Vaimo och jag packade våra kappsäckar. Innan vi hoppar på bussen till flygplatsen skall vi ännu ta ett ömt farväl av Central Park. En helt magisk plats. Kanske besöker vi John Lennons minneslund, Strawberry Fields eller Jackie Kennedys egen konstgjorda sjö. Jag skall också försöka få tag på en ny I Love NY- mössa. Blev nämligen bestulen på min gamla i Tellushallen. 

Nu väntar en lång hemresa. Vi återvänder till Vasa först i morgon kväll. Ettan har lovat att hämta oss från flygfältet, 16:55. Under resan skall jag försöka bearbeta mina tankar om loppet. Och planera kommande utmaningar. Det blir till att röjk och fundeer en hel del. Gissar jag.

Jag vill än en gång tacka för all support jag/vi fått av er overthere under resans gång. New Yorkers är duktiga på att ge positiv feedback. Men ni är minst lika bra! Thanks and God bless You, ååål!

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 965,4 km

Mål: - 114,6 km

Kanon: Supporten från er alla overthere.

Kalkon: Hade planerat springa lite idag, men vartalon vägrade följa min päronskalle.