HAMNADE SNETT

Dag 161

Vaknade prick sju. Nervös. Skulle försöka beställa biljetter till uppvisningsmatchen i Hesa mellan mitt älskade Arsenal och Manchester City. Ettan hade lovat hjälpa mig. Försökte därför väcka honom. Ingen som helst respons. Lönlöst företag. Prick klockan nio skulle biljetterna släppas. Nåja, jag hade gott om tid att förbereda mitt köp. Hade kollat prisnivån. Tjugonio för de billigaste och hundratrettionio för de dyraste. The Gooners, Arsenals supporters, hade sina bestämda platser. Och Cityfansen sina. Redan halv nio satt jag framför datorn. Väl förberedd. Mobilen, bankkortet och bankkoderna var framplockade. Detta kan inte gå fel! Kollade en gång till var Arsenals supportrar skulle sitta, E50-E55. Dit ska jag försöka komma, tänkte jag medan nioslaget närmade sig. Prick nio slog jag det färdigt inprogrammerade numret till lippu.fi. Tutade upptaget. Försökte igen. Fortfarande upptaget. En gång till. Nehepp! Fortsatte i stället på datorn. WTF! Billigaste biljetten som fanns kvar kostade 39 juuro. Försökte beställa två. En åt vaimo och en åt mig själv. Fanns bara en! Fortsatte med 59 juuros alternativet. Slutsålda. Hur tusan är detta möjligt? Sista försöket, 73,50 juuro x 2. Har jag råd? Jag skall ju både till Berlin och NY i höst. Måste spara pengar. Voi skåånis! Tomburkar, tänkte jag. Måste börja leta och panta tomburkar. Det gör jag. Lyckades efter diverse krångel beställa två biljetter. Tillsammans med postikulut grävde de ett 157 juuros hål i min lompakko. Voi sööta öödi! Sen kom följande bakslag. Då jag kollade vaimos och mina sittplatser märkte jag att vi kommit mitt i Cityklacken. Undrar hur klantig man får bli. Men jag fick ju för böveln aldrig fick välja någon specifik plats! Försökte ju bara få biljetterna så billigt som möjligt. Nåja. Huvudsaken är väl ändå att man får se sitt PL-lag åtminstone en gång innan man lägger sig med näsan uppåt! 

Efter biljettköpet överraskade jag vaimo och mig själv med att föreslå ett villabesök i dag. Vaimo trodde att jag skojade med henne. Ahaa, det är för att du skall slippa städa i källaren. Nej, nej, bedyrade jag. Det är ju kanonväder ute. Vi kan nog unna oss lite kvalitetstid, klämde jag till med. Märkte nog att vaimo inte riktigt köpte min förklaring. Ändå var hon genast med på noterna och började packa för en hel vecka. Under tiden hämtade jag nyckeln till mina föräldrars villa i Vexala. Off dit vid tolvsnåret. Då vi kom till Nykaabi, föreslog jag att vi skulle göra en avstickare till Andra sjön. Ville visa vaimo platsen för WCR-målgången. Svängde av vid Lojlax. Körde fel. Naturligtvis. Kom ut till Nykaabivägen igen. Nytt försök. Nu hittade jag fram. Vaimo föga imponerad. Fortsatte sen till mina föräldrars villa. Normala somrar brukar jag vistas här två eftermiddagar. I år har jag tänkt fördubbla det antalet. Gubben börjar bli gammal. Väl framme. Bytte genast om till löpkläder. Sprang drygt tolv kilometer längs en grusväg. Löpningen kändes mycket bättre än igår. Snittade ca 5 min/km. Under löpturen hann jag se bakdelen av något som liknade ett rådjur. Själv hamnade jag också att blotta min egen bakdel. Vet inte riktigt vad det beror på men under alla mina senaste löprundor har jag blivit bajsnödig. Gjorde som jag brukade. Drog ner byxorna. Tryckte på för kung och fosterland. Skakade rumpa i bästa Shakirastil. Thats it. Vaimo tror att det beror på brödet jag bakar och käkar. Jag vet inte vad jag ska tro. Efteråt sköljde jag av mig i strandbastun. Iskallt vatten så det blev lite halvslarvigt. Sen käkade jag en bauta tonfisksallad. Satt med fötterna i ett tvättfat. Droppade oliver och äggskal i fatet. Njöt. Senare i kväll skall vaimo och jag testa Iivari i stället för favoriten Atrilli. Och chokladbananer, förstås. Känner redan hur det vattnas i munnen. Life is good!

Saldo: 12,1 km

Totalt: 1 659,0 km

Mål: + 49,0 km

Kanon: Mammas och pappas villa.

Kalkon: Att vi hamnade mitt i Cityklacken.