TRETTIO KOMMA FEM

Dag 117

Lördag. Långpass på agendan. Riktigt långt, hade jag tänkt. Förberedelserna började redan i går. Vilade benen hela kvällen. Töjde på köksbordet. Pressade apelsinsaft. Mixade till en båbärsbomb. Gömde båda glasen i vårt jääkaappi. På hyllan högst upp. Bakom en halvliters vispgrädde, tacosås och apelsinmarmelad. Inte ens vaimo hittade min gömma. Gick och lade mig strax efter tio.

Steg upp halv sju. Tömde innehållet i mina undangömda glas. Fyllde vätsekebältet med svartvinbärssaft. Stoppade ner allt, plus ett par Maxim energistänger och några chokladkex i en plastpåse. Iväg strax före halv åtta. Plastpåsen gömde jag bakom en sten på "vaimos stig" upp mot Björkbacka. Ville nämligen inte släpa på någonting extra. Vid Kristallen väntade Henry M, Calle W och Jan-Erik G. Tony S anlände strax efter mig. Tillsammans sprang vi Larsmovägen maxi. Jan-Erik hade lite svårt med tempot, så han halkade snart efter. Henry M såg sliten och bekymrad ut. Precis som jag, så skall han springa HCR om en vecka. Nu är han är förkyld och rädd att inte kunna springa. Synd! Vid Framskorsningen lämnade vi av Henry. Tony valde att följa den trötta krigaren hem till Visasbacken. Calle och jag fortsatte ensamma längs den normala rutten. Vi skildes åt vid Svedjenabba. Jag fortsatte ensam. Hittade påsen bakom stenen. Stjälpte i mig en svartvinbärsdrink, spände på mig vätskebältet och fyllde fickorna med chokladkexen och energistängerna. Mina påsavantar lämnade jag däremot bakom stenen. Korkat beslut! Men det märkte jag först senare. Fortsatte in mot centrum. Redan vid torget var fingrarna stelfrusna. Vad göra. Grävde i mina fickor. Hittade en tom fruktpåse som jag lindade runt ena handen. Funkade någorlunda, faktiskt! Men jag behövde en påse till. Kilade in till K-market och rafsade åt mig en till påse. Kassabruden tittade förvånat på mig, men nickade ändå medgivande. Tack! Sen längs Rådhusgatan mot nästa mötesplats, Nikulakorsningen. Bo L redan på plats. Bjarne H kom strax efter mig. Vi fortsatte ut mot Fäboda/Pörkenäs. Jag berättade att jag ville få ihop ca tre mil. Okej. Då kan du svänga vid "burttji", föreslog Bjarne. Jag hade absolut ingen aning om var den fanns, men tyckte det lät som ett bra förslag. Tempot var nu mycket högre än vad vi hade haft längs Larsmovägen. Vi snittade nu ungefär 5 min/km. Ändå kändes allt bra. Bjarne underhöll oss med att berätta vilka fågelläten han kände igen. Själv har jag noll koll på fåglar. För att inte tala om fågelläten. Därför har jag redan glömt vilka fåglar vi hörde, men Bjarne verkade ha en ornitologisk ådra i sig. Efter drygt tjugo kilometers löpning kom vi äntligen till burttji. Det visade sig vara en liten oansenlig låda som hängde på ett träd. Där stannade vi. Drack och käkade. Jag bjöd boyzen smaka på mina energistänger. Rätt goda, men svårtuggade. Sen skiljdes vi åt. Bo och Bjarne skulle fortsätta till "riia". Jag tog sikte på Marstrandsvägen, bara en mil kvar! Sista milen gick trögt. Träffade Ida L strax före Nikulakorsningen. Hon hade sprungit Bastucupens testlopp, ett uppsamlingsheat. Verkade nöjd med sin tid. Strax före Trädgårdsgatan stötte jag ännu på en brud, Benita L som var ute med sin dogg. Jag hälsade. Hon blev förvånad, men kände sen igen mig. Ere Ingo, nog e to taso som springär så dee myttji, utbrast hon leende. Jag höll med och fortsatte den sista kilometern hem. Trött, men mycket nöjd.

Där hemma. Började med att stjälpa i mig två liter svartvinbärssaft, minst! Laddade sen upp mina kilometerar på jogg.se, världens bästa löparsajt. Konstaterade att jag för första gången i år ledde Finlandslistan. Hade passerat Mic S, en kille som sprungit Berlin Marathon på 2:33! Inte illa att ha en sådan kanon bakom sig! Sajten har 92 867 medlemmar. Ingmar Juselius från Finland hittade jag  på plats 64.
Just då jag hittat mig där, ringde det dörren. Jonas H, som jag skall springa med i HCR, kom och hälsade på. Kul! Han hade också just varit ute på ett löppass. Vi bytte telefonnummer. Och så bestämde vi oss för att ringas på fredagskvällen för att bestämma exakt var vi skall träffas strax före starten. Det skall bli kanontrevligt att spring ilag!
På eftermiddagen kollade jag in matchen IFK Jakobstad mot Kauhajoen Karhut. Trean stod i mål. Matchen slutade 3-3 efter att hemmagossarna kvitterat på stopptid.

Saldo: 30,5 km

Totalt: 1 266,3 km

Mål: + 96,3 km

Kanon: Att jag fick ihop ett rejält långpass.

Kalkon: Att jag lämnade bort vantarna för tidigt.