HUNDRA SPRACK

Dag 93

I morse. Vaknade i god tid. Benen kändes sega. Funderade. Skall jag strunta i löpningen idag? Njae. Kanske ändå inte. Men jag tar det piano. Beslöt mig för en lätt morgonlänk i Bosund. Nöjd med mitt beslut. Pressade ett par apelsiner. Åt en Chiquita. Sen off med Haldins gula.

Kallt ute. Startade löpningen på en ishal skolgård. Inga Icebugs. Bambi on ice. Fortsatte längs byvägens asfalt. Då jag svängde in på nya båthamnsvägen mötte jag ett nytt  istäcke. Tack och lov! Inte lika halt som på skolgården! Följde noggrant med siffrorna på min Garmin. Efter prick två komma sex kilometers gnuggande utbringade jag en symbolisk skål i solens riktning. Skål! På utmaningens nittiotredje dag hade jag just passerat 100 mil eller 1000 km. Det kändes riktigt bra!

Men. Mina ben kändes långtifrån bra. De var absolut inte på festhumör. Kändes fortfarande sega. Och för första gången i vinter. Jag frös om tårna. Segade mig i alla fall framåt. Ömsom is, ömsom asfalt. Snittfarten låg på strax under 6 min/km. Förlängde ändå min normala Bosundrunda (8,2 km) så att jag skulle få ihopskrapat en mil. Återvände till skolan. Tårna hade tinat, men benen kändes kaputt. I morgon måste jag vila.
Efter jobbet. Till posten. Hämtade ut två påsar chiafrön som jag beställt från en verkkokauppa. En före detta elev bakom Itelladisken. Hon kände igen mig. Nej, men Ingo! Verkade glad. Jag kände igen henne. Kunde till och med namnet. Jess! Tjejen frågade om ryktet att jag sprang till skolan varje dag stämde. Jag sa att det nog var en aning överdrivet. Har ju faktiskt bara sprungit några gånger från S-market i Holm.
Ikväll har jag Manpower (fd gubbjumppa) på agendan. Hoppas också hinna spendera lite tid med Harry Hole.

Saldo: 10,0 km

Totalt: 1007,4 km

Mål: + 77,4 km

Kanon: Att jag fixat över 100 mil på 93 dagar.

Kalkon: Mycket sega ben.