Tisdagsmorgon. Arbetsdag. Min inbyggda väckarklocka väckte mig som vanligt 4:50. Aber! Klockan på mobilskrället visade 5:50! WTF! Varför hade den inte ringt? Sommartid! Voi skååni! Kroppen ju inställd på normaltid. Frågorna sköljde över mig då jag slängde mig ur sänghalmen. Hinner väl inte till 6-bussen? Eller? Jag försöker. Hade tänkt kliva av bussen till S-Market och springa till jobbet. Inte att tänka på nu. I stället. Hoppade i mina civila paltor. Kalsongerna aviga. Skitsamma. Plockade på mig kännykkäuslingen, godisdosan, nyckelknippan och plåmso. Har jag allt nu? Militärstuk över hela operationen. Får jag igång Venton på max 10 försök så borde jag väl hinna? Den startade redan på femte försöket! Tack gamle vän! Till saken hör att jag i normala fall brukar få försöka upp till tjugo gånger innan vännen behagar vakna. Gasade på till busstationen. Hann registrera att bensintanken var så gott som tom. Kom fram i alla fall. Slängde mig ur bilen. Kutade de sista metrarna till bussen. Hann. En minut till godo. Pust!
Slog mig ner på etupenkki. Kollade mobilskrället. Just så. Jag hade ställt skrället på väckning klockan 7. Alltså. Boven i dramat var mina grön-blå-gråa. Där hade jag min selitys. Kroppen kunde förstås inte lastas. Inställd på normaltid. Passade på att kolla ifall jag fått med det nödvändigaste. Saknade egentligen bara tandborsten. Skönt!
Kom till jobbet. Tyst i huset. Smörjde lite tandkräm på gaddarna. Gurglade och käkade chiagröt. Dagen fortsatte enligt gammalt mönster. Matte, gymnastik, religion, ett par möten och lite skrivbordsjobb.
Efter jobbet. Mötte trean. Han hade faktiskt varit ute och sprungit. Påstod att det var en skittråkig motionsform. Jag äntrade lite med honom om den saken. Borstade sen tänderna med massor av Pepsodent. Gjorde min tisdagsinvägning. Bättre sent än aldrig. Prick 72. Treje veckan i rad. Sen. Var tvungen att lugna ner nerverna. Drog på mig Kinvarorna. Vackert ute. Kutade en dryg mil längs Larsmovägen. Kändes skönt för kroppen. Men framför allt för själen.
Vinterlediga vaimo hade under tiden ställt fram potatismos med ugnstekt korv åt mig. Mmmmm! Finns int na myttji gooare! Käkade ute på balkongen. I solskenet. Tillsammans med Harry Hole, antihjälte i Jo Nesbos kriminalromaner. Morgonstrulet var som bortblåst.
Saldo: 11,6 km
Totalt: 997,4 km
Mål: + 77,4 km
Kanon: Ugnstekt korv med potatismos, i solen med Harry Hole.
Kalkon: Att vara i jobbet en hel dag med smutsiga gaddar är ingen höjdare.
Slog mig ner på etupenkki. Kollade mobilskrället. Just så. Jag hade ställt skrället på väckning klockan 7. Alltså. Boven i dramat var mina grön-blå-gråa. Där hade jag min selitys. Kroppen kunde förstås inte lastas. Inställd på normaltid. Passade på att kolla ifall jag fått med det nödvändigaste. Saknade egentligen bara tandborsten. Skönt!
Kom till jobbet. Tyst i huset. Smörjde lite tandkräm på gaddarna. Gurglade och käkade chiagröt. Dagen fortsatte enligt gammalt mönster. Matte, gymnastik, religion, ett par möten och lite skrivbordsjobb.
Efter jobbet. Mötte trean. Han hade faktiskt varit ute och sprungit. Påstod att det var en skittråkig motionsform. Jag äntrade lite med honom om den saken. Borstade sen tänderna med massor av Pepsodent. Gjorde min tisdagsinvägning. Bättre sent än aldrig. Prick 72. Treje veckan i rad. Sen. Var tvungen att lugna ner nerverna. Drog på mig Kinvarorna. Vackert ute. Kutade en dryg mil längs Larsmovägen. Kändes skönt för kroppen. Men framför allt för själen.
Vinterlediga vaimo hade under tiden ställt fram potatismos med ugnstekt korv åt mig. Mmmmm! Finns int na myttji gooare! Käkade ute på balkongen. I solskenet. Tillsammans med Harry Hole, antihjälte i Jo Nesbos kriminalromaner. Morgonstrulet var som bortblåst.
Saldo: 11,6 km
Totalt: 997,4 km
Mål: + 77,4 km
Kanon: Ugnstekt korv med potatismos, i solen med Harry Hole.
Kalkon: Att vara i jobbet en hel dag med smutsiga gaddar är ingen höjdare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar