Långfredag. Vår andra dag i Stockholm. Vaknade. Ut på morgonlänk. Skulle inte springa fel igen. Hade studerat kartan noga på förhand. Sprang nu i motsatt riktning. Mot Bromma centrum. Gjorde en sväng där och hittade tillbaks till hotellet. Nemas problemas. Men, bara en halv mil. Alldeles för kort. Beslöt mig snabbt för lite backträning. Lämplig backe strax utanför hotellet, ca 300 m lång. Kutade uppför backen åtta gånger. Hyfsad fart. Avrundade med en sväng upp på Prippsbron. Underbar utsikt på brokrönet. Fick ihop en mil.
Käkade hotellfrukost med hela gänget. Paulins hälsogröt, en massa nyttigheter och kaffe. Efteråt. Till Gamla stan. Strosade lite i gränderna. Kollade in högvaktsbytet vid slottet. Soldaterna fick mig att associera till julafton. Till Tjuren Ferdinand, pickadorerna och bandiljärerna. Väntade bara på att någon av dem skulle torka snoret från näsan.
Sen till Södermalms högsta byggnad, Skrapan. Där käkade vi pizza och pasta i den italienska restaurangen Vapiano. Trendigt till tusen. Slog vad med tvåan att han aldrig i livet skulle kunna äta upp hela sin pastaportion. Lovade sörpla i mig en hel flaska balsamvinäger om jag, mot förmodan, skulle bli tvungen att bita i sura äpplet. Det blev jag. Tvåan käkade som aldrig förr, tror jag. Var alltså tvungen att stå mitt kast. Påbörjade drickandet. Slurp, slurp, blääh! Var tvungen att helt kasta in handduken. Fick inte i mig drycken. Vhiskeycolaklass på vinägern. Hujedamej! Ballade ur. Bad om ursäkt och skämdes. I alla fall glad åt att tvåan lärt sig äta. Efter Vapianobesöket drack vi ännu kaffe på Waynes Coffee. Bautamuggar med kaffe. Ingen av oss orkade dricka upp allt.
Tillbaks till kämppän i Bromma. Vaimo, Joanna och jag vilade. Tvåan och trean spelade TV-spel. Påminde mig om flydda tider. Påminde mig om tider då SuperNintendo och Mario härskade i barnsängkammaren. Oi, niitä aikoja!
I kväll hem med Viking Amorella. Undrar om någon av oss orkar med något bajlande. Har på känn att vi helst bara vill sova. Ung som gammal.
Saldo: 10,0 km
Totalt: 947,7 km
Mål: + 68,3 km
Kanon: Att jag äntligen fått springa med asfalt under fötterna.
Kalkon: Att jag förlorade vadet och inte klarade av att uppfylla mitt vadlöfte. Klent! :-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar