Chockartad början på dag 87. Vaknade en halvfyratiden i hytten ombord på Viking Grejs. Törstig till tusen. Måste ha varit något annat än vatten i kranarna i går kväll. Jag hade kostat på mig att bjuda vaimo, trean och treans brud på sjöbuffé. Gott, mättande och framför allt törstframkallande. Vad göra? Jag låg i den övre slafen och ville ju inte väcka de andra. Men törsten tilltog. Var tvungen att försiktigt, försiktigt kränga mig ur högsängen ner i mörkret. Såg något som glimmade på bordet. Jess, en limsa. Kvittar om det är kokis, fanta eller sprajt. Bara det rinner. Tog en rejäl klunk. WTF! Vad är detta? Fy och tvi vale! Spritsmak i munnen. Spottade ut smörjan. Fick senare på dagen reda på burkinnehållet, Jack Daniels WhiskeyCola. Inget för idottsmän!
Sammanstrålade med Jon och Mattis i Bromma. Roligt att träffa boyzen. Till stan för lite shopping. Jag letade förtvivlat efter ett par Asics Vindstopper. Inte ens i den nyöppnade Asicsbutiken fanns byxorna att få. I rena desperationen besökte jag åxå Löplabbets damavdelning. Expediten stirrade oförstående på mig. Okej då. Sket i byxorna. Alltså inte bokstavligen.
Sammanstrålade med Jon och Mattis i Bromma. Roligt att träffa boyzen. Till stan för lite shopping. Jag letade förtvivlat efter ett par Asics Vindstopper. Inte ens i den nyöppnade Asicsbutiken fanns byxorna att få. I rena desperationen besökte jag åxå Löplabbets damavdelning. Expediten stirrade oförstående på mig. Okej då. Sket i byxorna. Alltså inte bokstavligen.
Sen käkade vi. Jättegott. Jensen's bøfhus. Magnifik paikka. Cheesekejk till efterrätt. Notan saftig. Vandrade lite på Drottninggatan. Återvände till Bromma. Checkade in på ett trevligt hotell. På med löpkläderna. Inga Icebugs. Ingen jacka. Kutade in mot stan. Skulle försöka orientera mig till Hagaparken. Lätta steg. Flög nästan fram. Vilken känsla. Över Prippsbron. Sprang bara lite fel. Sprang ett varv i parken. Sen samma väg tillbaks. Gick bra till en början. Jag slappnade av. Plötsligt. Osäker. Varåt skulle jag springa? Vägar kors och tvärs. Alla såg lika ut. Bäst att fråga. Frågade. Spring ditåt! Va? Frågade igen. Spring åt andra hållet! Va? Frågade igen. Ingen aning. Tack så mycket ändå! Chansade. Sprang fel. Frågade. Irrade fram och tillbaks. Mörkret tilltog. Hur tusan skall jag hitta tillbaks? Till slut. En vettig svedupelle. Modell 70+. Verkade trovärdig. Jag följde hans råd. Började känna igen mig. Skönt! Över Prippsbron igen. Gasade på. Äntligen. Hotel Mornington. I made it!
På kvällen. På kaffi me boyzen, vaimo och Joanna. I morgon tror jag att det blir hotellets löpmatta i stället. Vågar mig inte ut på striiten igen. Mitt lokalsinne är för bedrövligt!
Totalt: 937,7 km
Kanon: Att få träffa Jon och Mattis, förstås!
Kalkon: Jack Daniels WhiskeyCola is da shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar