Fastlagstisdagar väcker alltid många minnen hos mig, tyvärr överskuggas de alla av ett otäckt från 1986. Då, för tjugosju år sedan avslutades på sätt och vis min aktiva karriär som halvtaskig fotbollsspelare. På en isig plan vid Sursik var olyckan framme och jag bröt benet. Än i dag minns jag hur otäckt allt var. Brottet. Transporten till hospitalet. Behandlingen. Sex månader gipsad upp till skrevet. Hujedamej!
Ändå, då jag tänker tillbaks så var det kanske lika bra att det gick som det gick. Någon ny Beckham hade jag nog aldrig blivit. Kanske hade jag fortfarande harvat på i gärdsgårdsserierna. Kanske hade jag till och med kunnat spela med mina söner. Men, men, nu blev det som det blev. Och jag började springa utan boll i stället. Änd aj jöst löv it!
Så även idag. Började dagen med sedvanlig tisdags-invägning. På västfronten intet nytt, vägde på grammet lika mycket som senaste tisdag, 72200 g. Till Bosund på fastande mage. Ut på banan. Jippppiii....benen kändes lätta som fjädrar, nästan som om jag hade vingar! Flög nerför den första backen. Lugna puckar Ingo, intalade jag mig. Du ska ju tävla i övermorgon. Tejk it iisi! Saktade in och rundade byn på strax under 48 minuter. Fortfarande mörkt på jobbet då jag kom tillbaks. Snabbduschade och slängde sen i mig en gröttallrik. Redo för en ny arbetsdag.
I kväll skall jag besöka Bosund hem och skolas fastlagsjippo. Hoppas innerligt att de har marsipan i fastlagsbullarna! Sen, i morgon skall jag till Kokkola för att testa mitt hjärta ordentligt, hoppas det håller!
Saldo: 8,2 km
Totalt: 434,9 km
Mål: + 4,9 km
Kanon: Lätta ben
Kalkon: Fastlagstisdagen 1986
Kanon: Lätta ben
Kalkon: Fastlagstisdagen 1986
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar