ADRESSEN TILL MIN NYA BLOGG

Ifall du vill fortsätta följa mig, så hittar du min nya blogg på www.endrygmilomdagen.blogspot.fi

Vänliga hälsningar,

Ingo

FINALEN

Dag 365

I går kväll. Dagen före den stora finalen. Kände mig rastlös. Samma feeling som inför ett maratonlopp. Ville springa, men måste ju spara en dryg tia till nästa dag. Kollade på TV. Halvsov i soffan. Kravlade mig upp. Ställde Nokian på fem. Låg och vred mig i sänghalmen. Somnade till slut.

I morse. Finaldagen. Väcktes av Nokian. Studsade upp ur bädden. Drillade och utförde årets sista tisdagsinvägning. Sjuttio-en-komma-åtta. På ett år har jag gott ner ett paket stekmalet! Tja, nöjd är jag inte. Men är man en gottegris så är man. 

Började värma en åttaliters kastrull med glögg. Väntade. Och väntade. Och väntade. I fyrtiofem minuter. Hällde upp glöggen i en jättetermos. Shitt, shitt! He taar fö läng! Tog en mindre kastrull. Rymde bara hälften. Men på snabbplattan gick det på tio minuter. Fortsatte med den lilla kastrullen. Öste upp tjugosex liter glögg. He måno räck, tänkte päronskallen. Lassade glöggtermosarna i röda, rostigas baksäte. 

Käkade sen chiagröt och smörgare. Morgonkaffe till morgontidningen. Drog på mig min R90:a och rattade till Fitness Club. Milla J redan på plats. Snackade med henne en stund. Och med Ari L och Pontus B som också jobbar där. En efter en droppade löpare in genom dörren. Päronskallen välkomnade alla. Prick klockan nio samlades vi för gruppfoto. Sen bar det av. Lätt snöfall. Men annars riktigt bra löparväder. Glada ansikten. Löparglädje då den är som allra bäst! Markus S, Christer N, Bjarne H, Örjan R, Kristian K, Fredrik A, Ola S, Philip M, Grels W, Kim V, Filip V, Folke W, Maria A, Christian D, Juuso A, Henry M, Thorolf F, Tommy F, Mimmi Ö, Johanna R, Bo L, Annette L, Kurt K, Andreas H, Anders H, Ari L, Niklas K, Tony S, Christian N, Jens P, Tom L, Carl-Anton M, Henrik W, Ronny S, Stefan B, Henrik, Lotta W och Herr Hund. Sex-minuter-per-kilometer-fart verkade passa dem alla. Även om jag tyckte att Herr Hund flåsade oroväckande. Jag försökte springa socialt. Och snacka med så många som möjligt. Hann med rätt många. Och hamnade rätt långt bak. En kilometer kvar. Jii-haaa! Hundra meter kvar. Möttes av mina löparvänner. Som ställt upp sig på två led. Bildade Eriksgata ända fram till mål. Där jag möttes av en jättevacker kranskulla, Ida-Marie J. Fick en kram av henne. Sen åxå av Milla och Nelia E. Göta Petter vad stolt och lycklig jag kände mig! Uffe Snellman, Cika W-S, Gerd R, Malin H, Ingo F, Ida-Marie J, Stefan S och Jaana S kom fram och grattade. Malin gjorde en kort intervju för ÖT. På sin lediga dag. Tack så myttji!
Bjöd alla på glögg vid receptionen. Sen fortsatte vi till gymnastiksalen. Milla och Nelia överräckte ett årskort till Fitness. Otroligt generöst! Tusen tack! Sen var det dags att avslöja nästa års utmaning. Harklade mig. "Jo, hör ni. Jag har funderat en hel del kring nästa års grej. Jag har haft vilda planer om att kuta jorden runt, Norden runt eller Finland runt. Alltså virtuellt. Jag har också funderat på springa personbästa på milen eller vått ever. Men. Så sent som i förrgår bestämde jag mig. Jag känner att jag hör ihop med en-mil-om-dagen. Naa-leiss. Jag har dessutom älskat utmaningen. Och vill därför inte skiljas från den. Därför har jag i stället valt att skruva upp insatsen. Nästa år skall jag därför springa EN DRYG MIL OM DAGEN. I praktiken betyder det att jag i snitt skall springa en-komma-en mil om dagen. Det blir 4 015 kilometer. Ingen futtig sträcka. Men fullt realistisk. Ifall jag får vara frisk. Beträffande bloggandet så fortsätter jag som förr. MEN. Jag lovar inte ett inlägg varje dag. Det fixar jag helt enkelt inte." 
Applåder. Åhörarna verkade gilla. Pust! Nelia visade oss sen hur en elitgymnast töjer. Jag bad alla presentera sig. Inte för mig. Men för varann. Henry slapp. För vem känner väl inte honom?
Bastu efteråt. Vi satt som packade sillar. Men WTF! Jag hade åtminstone inga problem med det. Juuso och jag satt längst. Efter bastun tog jag röda, rostiga till Sportia Mattsson. Träffade Uffe Stenman och Stefan B. Som överraskade mig med en jättefin Asicströja. Tack så myttji! 

Hem sen. Fick genast en grattiskram av tvåan. Vaimo, ettan och trean grattade också. Tror att de är rätt stolta över päronskallens prestation. Även om de suckar ibland.
Senare på ett-meddaaan hämtade jag överbliven glögg från Fitness. Och en kamera jag glömt  dit. Fortsatte till gröna butiken. Nyårshandlade. Fixade sen käk. Lade mig på soffan efter maten. Röjkte och funderade. Vart tusan skall jag springa i morgon?

Gott Nytt År!
Ingo

PS
EN MIL OM DAGEN går nu i graven. Men redan i morgon kan du följa med päronskallen på nya äventyr i EN DRYG MIL OM DAGEN.

Saldo: 10,6 km

Totalt: 3 650,0 km

Mål: 0,0 km

Kanon: Uppslutningen i morse. 

Kalkon: Jag tror att vi var 38 och en hund ute och sprang i morse. Kan alltså ha missat en deltagare?

HEMLIGHETEN

Dag 364

På bio med vaimo i går kväll. Fullsmockat i Red One. Hundraåringen tog biopubliken med storm. Päronskallen skrattade. Mest hela tiden. Hinken från mc-gänget Never Again gillade han också skarpt. Avslutade söndagskvällen med pizza och "Så skall det låta".
Måndag. Men päronskallen hade blivit vikovill. Och trodde att det var tisdag. Körde därför sedvanlig tisdagsinvägning. Jublade åt siffrorna, sjuttio-en-komma-två. Loggade resultatet på sin viktdagbok. Och publicerade hela året på naamakirjan. Först sen gick det upp för honom att det faktiskt bara var måndag. Raderade inlägget fortare än kvickt.
Käkade sen och skyndade mig till gröna butiken. Fyrverkeriförsäljning i tre timmar väntade. Fick hjälp av två trevliga juniorföräldrar. Kommersen si-så-där. Körde sen hem via Navitek. Köpte en ny laddnings-sladd till min Garmin. Försäljaren visste genast vad jag var ute efter. Päronskallen har nämligen lyckats med konststycket att pärkka fyra eller fem sladdar. Minst! Fortsatte till Auto Center. Köpte en lampa åt vita, inte alltför rostiga. Gustav S skruvade fast lampan åt mig. För säkerhets skull, sa han. Avslutade förmiddagspasset med att boka en besiktning åt nämnda bil. Bäst att passa på då alla lampor lyser!
Fortsatte hem. Käkade lövbiff med vitlöks-päärona. Gillade inte den starka löksmaken. Fortsatte mitt bil-pynjade. Nu skulle röda, rostiga med trasigt avlopp äntligen få sina nya vindrutetorkare. För en tid sedan hade en av mina fejanvänner förfasat sig över att jag inte klarat av att byta torkarbladen. Trots att jag står och drillar! Nu var det hög tid att putsa upp den skamfilade fasaden. Började utomhus. Slet och drog i de gamla torkarbladen. Nehepp. Läste instruktionsboken. "Fäll ut bladen så att de är vågräta. Tryck in sprinten. Tryck sedan bladen neråt mot vindrutan." Ok. Men, nehepp. Bladen satt som fastgjutna. Gjorde ett sista desperat försök. Klonk! Jihaaa! Hade lyckats få loss blad nummer ett. Men nu var mina prinskorvsfingrar stelfrusna. Omöjligt att fortsätta! Beslöt mig för att köra in rosthögen i garaget. Fortsatte inomhus. Klonk. Fick loss torkarblad nummer två. Letade fram de nya bladen från hatthyllan. Hmmm? Hmmm? Päronskallen kliade sig i den begynnande flinten. Hur tusan skall jag få fast de nya? Prövade med de gamla bladen. Testade. Hur tusan? Kollade instruktionsboken på nytt. Där fanns inget skrivet om hur man fäster fast de nya. Shitt! Kollade torkar-förpackningen. En massa bilder. Och pilar. Pekade hit och dit. Päronskallen fattade nada. Slängde förpackningarna tillbaks på hatthyllan. Testade på nytt. Försökte med olika strategier. Inget. Absolut ingenting funkade. Voi skåånis! Vad gör jag nu? En bil utan vindrutetorkare är ju sjufallt värre än en bil med trasiga torkarblad! Måste få hjälp. Farsan? Njaaee. Han är förkyld. Sven-Olof S, som hjälpt mig så mycket? Njaaee. Han har säkert fullt upp med sina egna projekt. Gustav! Jag ringer honom och ber om hjälp igen. Jag har ju faktiskt köpt de nya bladen från hans kauppa. Rattade röda, rostiga med trasigt avlopp och utan torkarblad till Auto Center. Gustav och en annan försäljare monterade bladen. Under två sekunder! Jag lovar. Päronskallen bara gapade. Gustav tröstade. Höödu Ingo. Det här gör vi varje dag. Och jag skall berätta en hemlighet för dig. Det är många "karar" som inte klarar av att byta torkarblad. Men vet du vad de gör? Jo, de skickar sina brudar för att köpa nya! Och så hjälper vi dem i stället, förstås. Ahaaa! Päronskallen kravlade sig upp ur stövelskaften. Andades vårluft mitt i vintern. Då är jag alltså inte den enda med snopp som inte klarar av att byta torkarblad? Nope, svarade Gustav. Najs, den hemligheten måste jag nog avslöja på min blogg. Ja gissa nog he, sa Gustav med ett smajl.
Rattade sen hem. Nöjd och belåten över allt jag uträttat. Men en grej återstod. Att springa drygt en kilometer. Tänkte först strunta i att byta om och bara kuta i farmarna. Men det kändes fel, naa-leiss. Bytte därför till träningskläder. Gamla R90:an och Kinvarorna. Kutade ett varv runt Fitness. Kände mig stark som en oxe.
I morgon bitti klockan nio. Ingos grande finale. Jag har ingen aning om hur många vi blir. Men jag vet att vi blir många. Över trettio deltagare har bekräftat deltagandet på Uffes evenemangs-sida. Och fler lär det bli. Jag har tjugofyra liter glögg i pensionärskuvösen. Hoppas, hoppas att det räcker åt alla! Längtar.

PS
Förlåt Gustav att jag avslöjade hemligheten! Men jag gjorde det för att trösta alla "karar" som inte kan byta torkarblad. Det är ingenting att skämmas för! Såheså.

Saldo: 1,1 km

Totalt: 3 639,4 km

Mål: - 0,6 km

Kanon: Gustav S

Kalkon: Viktfadäsen på fejan.

KALSONGSTRUL

Dag 363

I går kväll. Kollade PL-matchen Norwich-Manchester U. Hade en varma ykkönen på stryktipset. Det blev en tvåa. Morsan och farsan kom på besök. Bjöd på glögg och kvällskaffi. Avslutade kvällen framför dumburken. Tröttnade fort på det dåliga utbudet. Gick och lade mig i stället.

I morse. Sov länge. Chiagröt, chiabröd och kaffe. Läste ÖT i sängen. Farsan kom på besök. Med ett kaffepaket i handen. Hade bokat tid till Marstranden Bed & Brekfasts klippotek. Vaimo fixade till farsans nyårsfrilla. Päronskallen tog röda, rostiga med trasiga avloppet till gröna butiken. Fyllde på hotellets mjölk-och glöggförråd. Fortsatte sen till stans biograf. Reserverade två platser till kvällens föreställning av Hundraåringen som klev ut genom fönstret.
Hemma igen. Skulle dra på mig träningskläderna. Shitt! De var dyngsura. Hade glömt att ta in dem från pensionärskuvösen. Letade i stället fram min gamla R90-dräkt. Kortkalsare och en sliten t-pajto. Ut på banan vid ett-snåret. Larsmovägen Maxi låg framför fötterna. Kutade iväg. Shitt. Efter hundra meter. Kalsipperna hade rasat ner till knäna. Drog upp dem. Samma visa. Voi skåånis. Jag hade för stora kalsonger! Drog upp dem ända till kainalona. Spände snöret på R90-byxorna. Funkade faktiskt, naa-leiss. Vinden i ryggen längs Larsmovägen. Pressade mig lite extra. Höll Berlin-fart, 5 min/km. Kändes riktigt bra. Och kalsongerna hölls uppe, naa-leiss. Svängde in på Marstranden. Rätt nöjd.
Vaimo hade under tiden fixat käk. Duschade och åt med god aptit. Loggade mina kilometrar. Åhå! Jag har bara knappt tolv kilometer kvar att löpa. I morgon får jag bara springa 1,1 km! Får och får. Jag får väl springa hur långt jag vill. Men tanken är att jag på nyårsafton skall kuta Larsmo Classic, 10,6 km. Och komma i mål vid Fitness på prick tre-tusen-sex-hunda-femti.
Efter käket bänkade jag mig framför dagens viktigaste PL-match, Newcastle-Arsenal. Kanonjärerna vann med uddamålet. Och får fira New Years Eve som serieledare, Top of the League! Kanon!
Nu skall jag och vaimo på söndags-bio. Och. Om filmen bara är hälften så bra som boken så får vi nog se en kanon-rulle. Såheså.

PS
Mitt stryktips sket sig rejält, förstås. 

Saldo: 11,5 km

Totalt: 3 638,3 km

Mål: + 8,3 km

Kanon: Top of the League.

Kalkon: Kalsipp-strulet

STRYKTIPSADE

Dag 362

Fridaynight. Satt framför dumburken. Försökte lista ut vart de tävlande i På spåret var på väg. Hängde inte alls med. Klarade bara ett par frågor. Fick ihop typ tre poäng. Dåligt TV-utbud resten av kvällen. Gick och lade mig i stället. Somnade heti.
I morse. Steg upp kvart över sex. Käkade en tallrik havtornskräm. Läste ÖT. Plockade disk. Drog på mig träningskläderna. Hörde att det blåste rejält där ute. Kollade temperaturen, plus fem grader. Hoppades att snöslasket från i går hade blåst bort. Ut på banan kvart över sju. Träffade Henry M och Kari V. Off längs Larsmovägen Maxi. Avslöjade för boyzen min nästa utmaning. De verkade inte alltför imponerade. Antog att de inte riktigt fattade. Och lät det bero. Norrut längs Larsmovägen. Skönt med den kraftiga vinden i ryggen! Benen kändes inte alls lika pigga som igår. Men vi tog det ganska lugnt. Tackade för mig vid Marstranden. Stopp, stopp skrek Henry. Du skall ju för tusan följa mig hem också! Åållrajt! Vände om och följde med boyzen in till stan. Fick på så vis tre extra kilometrar. Påminde grabbarna om finalen på ny-års-aftons-morgonen. Ja, ja, vi kombär nog! Hej tå! Jag fortsatte hem till Marstranden. Käkade chiagröt och ett par smörgare. Kaffe förstås. Kände mig sliten efteråt. Tog en av mina julklappsböcker, "Mannen som slutade ljuga." En bok om Sture Bergwall. Alias Thomas Quick. Killen som erkänt trettio-nio mord. Läste första kapitlet. Jätteintressant! Men sen knackade John B mig på axeln. Och föreslog att jag skulle krypa upp i hans knä. Bara en liten stund. Päronskallen var inte speciellt svårövertalad. Tog en rejäl tupplur. Vaknade ett par timmar senare. Fortsatte dagen med att uträtta småärenden. Tankade röda, rostiga. Noterade att motorn brummade ovanligt fult. Antagligen har avgassystemet rostat sönder. Ok, det får väl hänga där så länge det hänger. Något nytt avgasrör köper jag inte! Det kostar ju skjortan. Fick sen ett infall. Och lämnade in en stryktipsrad. Min första rad på jättelänge. Gissar att jag har ett eller två rätt på den. Handlade mera glögg i gröna butiken. Jag har nu tjugo-fyra liter i pensionärskuvösen. Det borde väl staka till min grande finale? Kontaktade Uffe S. En god vän som är jätteduktig på IT. Bad honom om hjälp med en viktig detalj jag funderat länge på. Uffe var genast med på noterna. Fixade grejen på fem röda. Thanx!
Ringde morsan. Och bjöd mina föräldrar till främands senare på kvällen. Kollade sedan med ett öga på PL-matchen, Norwich-Manchester U. Vågade inte berätta för ettan att jag plitat ner en varma ykkönen på min stryktipslapp. Speciellt inte om de röd-svarta skulle springa på pumpen. 

Saldo: 14,50 km

Totalt: 3 626,8 km

Mål: + 6,8 km

Kanon: Julklappsboken verkar riktigt lovande.

Kalkon: Röda, rostiga blir allt rostigare.

I GRÖNA BUTIKEN

Dag 361

Julannandagen. På kvällen. Ögonen värkte efter tre PL-matcher. Drack kvällskaffi med vaimo. Gick och lade mig. Fullproppad med russin, nötter och praliner.

I morse. Steg upp halv åtta. Käkade. Tog röda, rostiga till gröna butiken. Ställde i ordning vår försäljningsplats, nära sportavdelningen. Bar raketlådor. Prismärkte. Och donade. Strax efter nio dök juniorföräldrarna upp. Hyfsad kommers. Vi sålde raketpaket, grytor och smällare. Brandmyndigheterna kom för att granska vårt plejs. Alles in ordnung. Pust! Senare på dagen passade jag på att tömma fotbollen i anknytning till flaskinlämningen. Dit kunderna stoppat sina flaskkvitton. Bad juniorföräldrarna Kim M och Johan L ordna upp lapparna. Returnerade dem till infon. Och kvitterade ut en ansenlig summa pengar lite senare, 329 €. Meddelade summan åt föreningens ordförande Kenneth M. Just nu i Tobago. Tack folks! Sen passade jag på att handla glögg, röda Marimekko-muggar och pepparkakor till "Ingos grande finale" på nyårsaftonen. Stoppade också ner en broiler i kassarna. Då jag handlat klart var min efterträdare Calle B redan på plats. Jag lämnade över nycklarna. Tog min kassar. Och skyndade hem. 

Hemma igen. Vaimo sov. Sliten efter en jobbig arbetsdag. Lämnade broilern åt ettan och trean. Packade träningsväskan. Och fortsatte direkt till Fitness Club. Drog på mig fivefingers. Klev upp på mattan. Fick sällskap av Mari B, min frus brorsdotter. Bjöd in henne till eventet på nyårsafton. Jo tack, men tå he e bara gambäl gubba täär! Ahaa! Mari skulle nog säkert vara bland de yngre deltagarna. Men naan ska ju vara he å. Hur som helst. Jag kutade vidare på lätta ben. Skruvade upp farten efter varje kilometer. Fick ihop en mil. På femti minuter. Töjde efteråt. Och gjorde trettiosju armpressar. Avslutade Fitnesspasset på bastulaven. Med en Novelle friss i näven. Aaagh!

Skyndade mig hem. 91:an hade just kommit hem från staden i norr. Tog honom med mig till min moster på kaffi. Jättetrevligt på Rådhusgatan 42. Fin gran. God glögg. Smarriga kakor. Intressanta diskussioner. Hem via gröna kauppan. Nittio-ettan behövde en ny partakone. Raketförsäljningen fortfarande i full gång.
I morgon bitti ska jag ut med Henry M. Årets sista lördagslänk. Hoppas att det inte blir alltför slaskigt längs Larsmovägen Maxi.

Saldo: 10,0 km

Totalt: 3 612,3 km

Mål: + 2,3 km

Kanon: Löpningen kändes fantastiskt bra.

Kalkon: Vädret är i tristaste laget.

FICK TRÄNINGSTIPS

Dag 360

Juldagskvällen. Tvåan och Mattis K körde till staden i norr. Ettan och trean for ut på stan. Vaimo kollade in reprisen på Silvias fyllasi. Jag detaljplanerade min nästa utmaning. I säng vid midnatt. 

Julannandagen. Steg upp sju. Packade träningsväskan med ombyteskläder, en handduk. Och en av våra tusen konfektaskar. Drog på mig träningskläderna. Och tomtemössan. Tog vaimos svarta till HOP-HAB Teams traditionella julannandags-springasi. Flera medlemmar redan på plats. Henry M, Bo L, Fredrik A, Thorolf F och Jan-Erik G. Plus hjältarna från Honolulu Marathon Bjarne H, Christer N och Grels W. Jag började genast fråga ut dem om loppet. Prick åtta begav sig gänget ut på banan. Näsorna vändes mot Schaumans. Eftersom min Garmin inte hittade sina satelliter direkt blev jag rejält efter i starten. Kutade upp det sista paret, Thorolf och Jan-Erik. Valde att springa med dem. Jättelugnt tempo. Fick ihop en knapp mil. Julbastu efteråt. Eftersom herrarnas bastu renoveras som bäst, så fick vi nöja oss med damernas. På bastulaven passade jag på att intervjua Grels om hans uppladdning inför Honolulu. Han hade ju sprungit otroligt bra over-there. Och kommit på andra plats i sin åldersklass. Grels berättade att han bara tränat två månader före själva loppet. Hans första på ett-och-ett-halvt år! Långa, tjugo-kilometers-länkar i bra fart. Kombinerat med ett längre pass. Och ordentligt med vila däremellan, rekommenderade silvermedaljören. Hmmm. Det skall jag också försöka tänka på i fortsättningen Efter bastun öppnade jag konfektasken. Trugade pralinerna på gubbarna. Fick tidningen Juoksijas septembernummer av Bo. Han bad mig läsa artikeln, Luovaa huluutta.
Rattade hem igen. Käkade chiagröt och lade mig på soffan. Tyngde i mig två nävar av nöt-russinblandningen. Somnade mitt i den andra. Vaknade. WTF! Vad tusan har jag i käften? Första gången jag vaknat med munnen full av halvtuggade nötter och russin. Slötittade på en australiensisk tecknad film, Happy feet. Började gilla filmen alltmer. Handlade om en tondöv pingvin. Som kompenserade sin defekt med ett stort hjärta och snabba fötter. Till slut kunde jag inte slita mig från filmen. Lyckligt slut.
Men. Men. Till slut kallade plikten. Lunchdags på Marstranden Bed & Brekfast. Ställde mig vid spisen. Trollade fram lunchen av rester. Ropade efter ettan och trean. Lyckades efter viss möda få dem till köksbordet. Själv nöjde jag mig med en tallrik risgrynsgröt. Från förra veckan.
Läste artikeln i Juoksija. Den handlade om en sextiofyraårig kille från Ranua i Lappland, Seppo Harjumaa. Han har kutat varje dag. I tjugoåtta år! Plötsligt kändes mina trettio dagar väldigt futtiga. Än värre är den brittiska maratonstjärnan Ron Hill. I december nästa år har han sprungit varje dag. I femtio år! Inte konstigt att artikeln rubricerades "Luovaa huluutta".
Eftermiddagen och kvällen fortsatte med PL-fotboll. Tre matcher på raken. Tur för vaimo att hon hade kvällsskift! Hon gillar nämligen inte alls ljudet av den finska kommentatorn. Jag gladde mig förstås mest åt Arsenals bortaseger mot West Ham.
I morgon bitti startar årets nyårsraketsförsäljning. Jag skall prångla smällare i gröna butiken från nio till tre. Huh, huh!

Saldo: 9,7 km

Totalt: 3 602,3 km

Mål: + 2,3 km

Kanon: Julannandags-springasi

Kalkon: För mycket stillasittande.