lördag 30 november 2013

EN MÅNAD KVAR

Dag 334
Julfesten i går kväll fortsatte i ett betydligt lugnare tempo. Det gladde mig. För jag var helt slut i armarna efter allt viftande som parkeringsvakt. Lyssnade till Geir Rönning i O Helga Natt. Voi Göta Petter va grannt e va! Käkade julbord. Jättegott! Blev törstig av skinkan. Och halsade två flaskor 7-Up på raken. Vaimo kom fram till mig. Bad att jag skulle bjuda upp henne. Vilket jag dyrt och heligt lovade. Med tillägget. "Om e kombär na beta ja kan dans till. Helst na tryckare." Tyvärr så va e mest rock änd råll på sluuti. Så löftet sket sig. Fruktade lite att den hulda nu var sur på mej. Men hon köpte min bortförklaring. Under julfesten träffade jag många av mina läsare. Fick bl a höra om en tjej som inte kunde gå och lägga sig om kvällarna innan min blogg publicerats. Göta Petter! Tänk att jag håller folk vakna. Kul, men samtidigt lite skrämmande. Senare på kvällen ringde jag Henry M. Frågade på skoj om vi kunde starta redan halv sju på lördagsmorgonen. Henry var genast med på noterna. Men till slut enades vi om att hålla fast vid klockan sju. Strax efter ett lämnade den sista vinglande kommunalaren festen. Jag skrapade av den isiga rutan till röda, rostiga med ett fodralet till en dubbel-cee-dee, "50 Svensktoppslåtar." Hemma halv två. Kröp ner hos den hulda. Beklagade den uteblivna tryckaren. Lovade kompensera henne. Naaaleiss. Det ville vaimo. Not! 
I morse. Steg upp klockan sex. Inte så värst pigg. Ville inte ha något käk. Drog i stället på mig träningskläderna. Och. Lunkade iväg till trafikjuuse vid Kristallen strax före sju. Mötte Henry M. Behagligt löpväder. Ett par minusgrader. Och ett tilltagande snöfall. Lagom till lillajul. Mysigt. Men förrädiskt. Eftersom snön dolde alla isfläckarna. Off längs Larsmovägen. Medvind. En välbekant rygg dök plötsligt upp. Fredrik A väntade på oss vid vägrenen. Najs! Konstaterade att det var länge sen vi setts. Desto roligare nu. Fredrik följde oss en bit. Vek sedan av mot Svedjenabba. Henry och jag fortsatte norrut. Vi skildes åt vid hans kämppä. Jag fortsatte till Marstranden. Sprang upp till lägenheten. Hämtade lompakkon. Och sprang vidare till lähikauppan. Köpte ett nybakt bröd och en stor juustopala. Då jag återvände hade vaimo vaknat. Jag kokade kaffe, stekte ägg och bacon. Käkade nybakt. Armadis gouv. Avslutade med en Göteborgare under läppen. Mådde som prins. Drog på mig kompressionsstrumporna. Loggade mina kilometrar. Konstaterade att jag i november sprungit längre än någonsin, drygt 373 km. Och. Att jag slagit det gamla rekordet med nästan fyrtio kilometer. Inte illa pinkat!
Sen var det dags för ett nytt talkopass. Off till Runebergssalen. För att delta i förberedelserna inför kvällens julfest. Massor av talkofolk från de tre arrangörsföreningarna på plats. Jag bar mest bord och sopsäckar. Kaffepaus. Päronskallen hittade en synt. Skruvade upp volymen. Och performade farsans favvo-psalm "Blott en dag" för talkofolket. Fick faktiskt några tummen upp! 
Fortsatte hem för en stunds vila. Ringde trean. På väg hem med juna från Dragsvik. Lovade picka upp honom i Pännäinen. Kollade på reprisen av Idol. Harmades över att den överlägset bästa artisten Erik Rapp tvingades lämna tävlingen för mistluren Kevin Walker. Tog en tupplur i soffan. Sen skulle jag ju hämta trean. Men fick återvända med tom last. Missförstånd. För flickvännen Joanna var också i Pännäinen. Trean valde att åka med henne. Förstås. Tillbaks till Runebergssalen. Tände facklorna. Ställde mig som parkeringsvakt. Inväntade kvällens anstormning av julfestgäster. I kväll skall inga bilister i världen få mig att tappa fattningen. Såheså.
Nu återstår bara en månad av min utmaning. Jag ligger fortfarande rejält på minus. Men sticker ändå ut hakan och lovar att på nyårsafton är jag ikapp. Tavalla tai toisella. So help me God!

Saldo: 13,6 km

Totalt: 3 283,6 km

Mål: - 56,4 km

Kanon: Trehundrasjuttiotre kilometer i november.

Kalkon: Att Erik Rapp tvingades bort från Idolsfinalen.

fredag 29 november 2013

JULFESTADE

Dag 333
Ensam hemma i går kväll. Vaimo nattjobbade. Kollade dumburken. Skralt utbud. Gick och lade mig klockan tio. Somnade heti.
Steg upp i normal ordning. Käkade ett par smörgare och drack en kopp ingefära-hop-kok. Funderade på att ta röda, rostiga till jobbet. Men ångrade mig. Och tog gula. Gillade att inte behöva kliva av halvvägs. På plats i rektorsexpeditionen halv sju. Tog fram adventsljusstaken från HH. Förvånades över att alla ljusen brann. Trots att staken bara kostat ett par juuro. Gjorde ett förslag till skolans julfestprogram. Betalade räkningar. Förberedde mina lektioner. Plockade fram en ljudanläggning till en bröllopsfest på lördag. Kollade matsedeln. Risgrynsgröt. Jess! Gillar gröt i alla former. Risgrynsgröt hör definitivt till topp tre. Skulle ligga etta. Om jag inte skulle få sjuk mage efteråt. Klockan nio sjöng vi Hosianna i festsalen. Jag tackade Jens L för hans fantastiska arrangemang kring Robotveckan. Pias A:s risgrynsgröt var precis lika god som befarat. Klämde i mig två rejäla portioner. Tänkte ta en tredje. Men då var lunchrasten slut.
Efter skolan blev det skitbråttom. Tog gula hem. Sen direkt till Fitness. Träffade Kristian B, Jonas H och Philip utan h. Najs! Kutade en dryg tolva. Skyndade hem. Käkade några knackkorvar. Fortsatte till Runebergssalen. Lyste upp vägen för gästerna med facklor. Sen lyssnade jag lite då Geir Rönning soundcheckade. Ensam i publiken. Gillade blueslåtarna. Drog sen på mig ordningsvaktjackan. Och gjorde mig redo att visa de drygt sjuhundra gästerna var de skulle parkera. Ingen lätt uppgift. Ååållmåust Mission Impossible. Gästerna körde hur som helst. Precis hur som helst. Visade jag höger så svängde de vänster. Visade jag stanna, så gasade de på. Eller så stannade de och proppade upp för bakomvarande. Jokki K och jag viftade som galningar. Efter sju sorger och åtta bedrövelser var de kommunalanställdas bilar på plats. Jag drog en djup suck av lättnad. Och sökte mig in till julfestvärmen. Hoppades att resten av kvällen skulle bli betydligt lugnare. 
Fick ett meddelande av Henry M. Som ville ha mig med på morgonlänk. I morgon bitti klockan sju. Jag har ännu inte svarat på hans förfrågan. Måste röjk och fundeer na liiti.

Saldo: 12,5 km

Totalt: 3 270,0 km

Mål: - 60,0 km

Kanon: Att jag hann springa en dryg tolva i dag också.

Kalkon: Parkeringsvaktjobbet

torsdag 28 november 2013

BOTTENNAPPET

Dag 332
I går kväll. Efter mötet i Runebergssalen. Jättetrött. Lade mig i treans säng. Sov i två timmar. Steg upp. Gjorde en variant på vaimos ingefära-hopkok. Käkade ett par mackor. Och kollade på halv-åtta-hos-mej i tv-soffan. Sen var jag redo för bingen igen. Men. Då protesterade den hulda. "Jag kommer ju knappast att se röken av dig före söndagen. Såååå. Nu skärper du dig och kollar på "Bonde söker fru"tillsammans med mig. Och så sätter du på kaffet! Ja piste." Lydde. Förstås. Kokade kaffet. Återvände till TV-soffan. Hittade vaimo där. Tillsammans med John B.
I morse. Väcktes av Nokian. Kände mig fortfarande jättetrött. Bävade för morgonlänken. Funderade på olika alternativ. Springa senare på dagen? Skippa springandet? Njaaaeee. Beslöt mig ändå för att springa. Även om benen kändes som överkokt spagetti. Antagligen var vilodagen i tisdags inte tillräcklig. Drack en ingefära-hop-koks-kopp och käkade ett par smörgare. På med träningskläderna. Velade länge om jag skulle springa dubbat eller odubbat. Beslöt mig för dubbat. Och så lade jag Nike Free-skorna i väskan. Ti-li-fall. Off med gula. Kollade isläget på cykelbanorna genom fönstret. Ungefär fifty-fifty. Kanske mest isfritt? Bytte i bussen till odubbat. Bytte tillbaks igen. Klev av i Holm. Och startade en mödosam färd norrut. Lunkade på i sakta mak. Ändå jobbigt. Stannade ofta. Det tog mig nästan en och en halv timme att komma till skolan! Kollade snittfarten efteråt. Sju-noll-sju! Sju minuter och sju sekunder per kilometer. Ungefär den fart Pamela A höll i NYCM! Min i särklass sämsta morgonlänk någonsin. Ett riktigt bottennapp. Kändes nästan som en fars.
Duschade och loggade mina kilomterar på jogg.se. Noterade att jag under november kutat 347,3 km. Det är mer än jag någonsin gjort tidigare. Och det återstår ju dessutom två dagar av november. Den noteringen tröstade.
Efter jobbet väntade talkoarbete inför Julgalan på fredag och lördag. Tog röda, rostiga med nya framlyktan till Keskuskenttä. Fyllde den med tavara från Jarokiosken. Sen hem en sväng. Vaimo i färd med att hänga upp julgardiner och julbelysning. Jag gav henne ett handtag. Käkade havreflakes och riiisipuuroa. Vansinnigt gott! Sen var jag tvungen att hasta vidare till Runebergssalen. Talkojobbarna hade under dagen gjort ett gott jobb. Men ännu återstod en del att fixa. Bar lådor, bord stolar, klädhängare och dansgolv. Klockan sju var det mesta klart. Rattade hem. Rätt nöjd med min torsdag. Även om morgonlänken hade varit en pina.
I morgon fredag funderar jag på att ta röda, rostiga till jobbet. Dels. Så får jag då sova en timme längre. Dels så kanske jag då hinner med ett kort Fitnessbesök efter jobbet. Fattar inte riktigt hur jag skall hinna med bloggen i morgon. Men det kanske lyckas. Naa-leiss.

Saldo: 12,5 km

Totalt: 3 257,5 km

Mål: - 62,5 km

Kanon: Rekordmånad på gång.

Kalkon: Morgonlänken

onsdag 27 november 2013

MÖTTE HELENE I HALKAN

Dag 331
I går kväll. I stället för kvällslänken med Henry M tog jag en tupplur. Vartalon gillade. Pynjade lite med bildspelet från NY och väntade sen på att CL-matchen Arsenal-Marseilles skulle starta. Bänkade mig framför dumburken. Kollade vilken kanal som skulle visa min match. WTF! Hittade fyra olika kanaler som visade från Champions League. Men ingen som visade Kanonjärerna. Shitt! Shitt! Sveriges sexa visade visserligen den matchen. Men min TV-ruta var svart. Jag fick nöja mig med Dortmund-Napoli och Text-tv. Gladde mig i alla fall åt att det blev hemmaseger på The Emirates.
Vaknade halv fem. Kollade utetemperaturen. Plus tre. Helt okej. Käkade havreflakes. Och drack havtornssaft. Kollade ÖT. Tog det lugnt. Drog på mig träningskläderna. Och Icebugsen. Vilket jag var tacksam för då jag kom ut. Glashalt. Så in i Norden. Tog röda, rostiga till gula startplatsen. Terho H vid spakarna. Berättade att han håller på att med att skriva en bok. Antagligen någonting religiöst. Jag frågade honom hur en bokutgivning går till i praktiken. Vilket ju kan vara bra att veta. Om det skulle bli aktuellt. Hoppade av halvvägs till Bosund. Fortsatte sen längs en glashal peedbana norrut. Icebugsen funkade perfekt. Och vartalon kändes i alla fall bättre än i måndags. Plötsligt fick jag syn på en cyklist stå och vänta vid sidan av cykelvägen. Då jag kom närmare märkte jag att det var tjejen som hejat på mig förra veckan. Blev nyfiken. Stannade och hälsade. Helene H hade fått nog av halkan. Hade ringt efter sin kille. För att han skulle skjutsa henne ända till jobbet i Cronhjelmskolans kök. I det samma dök pojkvännen/maken upp med sin bil. Hälsade på honom också. Jag tackade för den korta pratstunden och fortsatte min jobbresa. Halkade in på skolgården halv åtta.
Duschade. Drog på mig kompressionsstrumporna. Och gjorde mig snabbt redo för dagens första lektionspass. Larsmo När TV på plats idag. Filmade LegoRobotveckan. Makaronilåda till skollunch. Barnen och jag gillade. Avslutade dagens sista lektion med att visa mitt bildspel från NY. Eleverna uppskattade nog mest att det ringde ut.
Hem med gula. Fortsatte till Auto Center efter en framlampa till rostiga, röda. Sen kämpade jag en god stund med att få loss den trasiga och ersätta med den nya. Bannades och försökte förstå bilden i instruktionsboken. Just då jag tänkte ge upp så fick jag fast den nya lampan. Ta-daaa! Kände mig mäkta stolt. Beträffande mina bilar brukar jag fixa att tanka och byta däck. Mutta siinä kaikki.
Käkade sen. Stekte ägg. Öppnade en tonfiskburk. Bredde en smörgare. Tonfisken såg lite konstig ut. Men det tänkte jag inte desto närmare på. Tog en rejäl fisktugga. Fy och tvi vale! Det brände som eld i munhålan. Spottade genast ut sörjan. WTF! Vad är detta? Kollade på konservburken. Läste. "Tonfisk i chilisås". Vaimo, som joinat mig under kockandet, skrattade. Var det inte någon av dina läsare som tipsat om chili-tonfisken? Det var ju därför jag köpte den åt dig. Njaaae. Kanske. Jag har nog fått en massa tips på godsaker av mina läsare. Men det här tipset åkte tyvärr direkt i svarta påsen. Vaimo var heller inte så förtjust i chilitonfisken.
Tog sen rostiga, röda med nya framlyktan till Runebergssalen för ett möte angående fredagens och lördagens julgala. Redan i morgon börjar vi ställa i ordning för festen. Och sen blir det till att talkojobba ända till söndag. Hoppas benen håller!

Saldo: 12,5 km
 
Totalt: 3 245,0 km

Mål: - 65,0 km

Kanon: Icebug Pytho

Kalkon: Tonfisk i chilisås.
 

tisdag 26 november 2013

SPRING-ABSTINENS

Dag 330
I går kväll. Tog en timmes tupplur. Kollade sen på bilderna från NYCM. Pynjade med ett bildspel av loppet. Tog flera timmar att få alla bilder på plats. Blev tvungen att avbryta då JB ropade efter mig från sovrummet.
Tisdagsmorgon. En löpfri dag väntade. Började den med invägning. Pressade upp sjuttioen-komma-två på vågen. Ett kilo lättare än senast. Men inget att jubla över. Jag har ju hela året legat som fastgjuten kring sjuttio kilo. Aldrig under. Alltid lite över. Och. Springer jag inte idag så väger jag två kilo mer i morgon. Minst. Såheså.
Käkade chiagröt och ett par ostmackor. Sköljde ner med havtornssaft och kaffe. Kallt ute, minus åtta. Vandrade till busstation. Markus W skulle ta mig ända till jobbet. Berättade att han själv skulle springa lite senare på dagen. Genast vaknade spring-abstinensen i mig. En tur på eftermiddagen skulle väl sitta fint? Hyfsat löpväder dessutom! Och benen kändes hyfsat fräscha. Förnufts-Ingo var tvungen att lugna ner mig. Nej, nej, stopp och belägg herr päronskalle! I dag skall du ju inte springa. Toistan. Inte springa! Okej, okej, muttrade päronskallen.
Klev in i rektorsexpeditionen halv sju. Tog genast itu med pappersexercisen. Betalade räkningar, skrev tjänstemannabeslut och svarade på en massa e-post. Fortsatte med att förbereda ett par lektioner. Sen var det dags att ta itu med ett skol-administrations-program som heter Wilma. Jag gillar programmet då det funkar. Annars inte. Typ. Vid terminsslutet är Wilma och jag alltid på kollisionskurs. Mina kollegor skall nämligen kunna ge sina vitsord med hjälp av programmet. Nu hade de, i vanlig ordning, upptäckt en massa brister. Och bristerna måste förstås åtgärdas. Ju förr desto bättre. Jag gjorde några tappra försök. Men var till slut ändå tvungen att ge upp. Och be min tekniska kollega Jens L om hjälp. Trots att han hade fullt upp med sin Lego-vecka. Han fixade buggarna. Med vänsterhanden. I ett huj.
Efter arbetsdagens slut tog jag gula hem. Vandrade i sakta mak från busstationen. Nollgradigt. Perfekt löpväder! Och. Vips! Så var den den där igen. Spring-abstinensen. Jag kan ju åtminstone springa Larsmo Mini. Tar max fyrtiofem minuter. Max. Bara så jag inte tappar löpkänslan, viskade löpartrollet i mitt öra. Nej, du skall alltså inte springa idag, INTE! Förnufts-Ingo vrålade kontraordern i mitt andra öra. Okej, okej, okej, lovat är lovat.
Möttes av en julpyntande vaimo i dörröppningen. Jagandes efter lampor till våra sjuhundra ljusstakar. Hade pyntat lägenheten hela dagen. Va fint, utbrast jag. Den hulda trodde inte ett smack på vad jag sade. Skickade i stället mig till källaren. Efter ännu en ljusstake. Själv tog hon svarta, inte alls rostiga. För att leta efter fler lampor till de sjuhundra. Min spring-abstinens var som bortblåst. I stället fylldes vartalon av julfeelis.
Klockan halv sex gjorde vihollinen ett sista (?) desperat angrepp. Henry M ringde. Ville prompt ha mig med på en kvällslänk. Klocko sex vi Pursisalmi. "Vi springär ju bara sakta". Och. "He e så kuul ti häss de", löd de krystade motiveringarna. Jag kände mig som den ståndaktige tennsoldaten då jag vänligt, men bestämt avböjde. Lade mig i treans säng. Med benen i högläge. Vaimo pynjade med en julkrans. Lägenheten på Marstranden genomströmmades av Christer Sjögrens sammetslena röst. Jul, jul, strålande jul.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 3 232,5 km

Mål: - 67,5 km

Kanon: I morgon får jag springa igen.

Kalkon: Spring-abstinens

måndag 25 november 2013

PROTESTERANDE BEN

Dag 329
I går kväll. Efter Fitnesspasset. Loggade mina kilometrar. Plötsligt låg jag bara sexti på minus. Najs! Solsidan och Johan Falk. I säng först vid midnatt.
Vaknade fyra. Av näsblod. Shitt! Antingen var jag sliten efter söndagens dubbelpass. Eller så hade jag letat efter snorogubbar i sömnen. Antagligen en kombination av båda. Somnade om. Och steg upp en timme senare. Käkade en tallrik havreflakes. Och drog på mig träningskläderna. Off till busstation i röda, rostiga. Terho H bakom gula bussratten. Hamnade att göra en u-käännös vid Schaumans eftersom järnvägsbommarna igen var nere! Vilken fars!
Jag klev av i Holm. Kände genast att det skulle bli en tung resa till jobbet. Två pass igår, motvind, och oplogat. Benen bad om nåd. Skrek efter vila. Var tvungen att ta det riktigt försiktigt. Höll knappt styrfart. Stannade flera gånger. Till slut kom jag in i byn. Böjde mig för att ta upp träningsväskan som Terho droppat åt mig. En bil stannade. Sonja R erbjöd sig att ta med den tunga väskan i sin Fiat. Det fick hon naturligtvis. Och jag drog en lättnadens suck. Härligt med hjälpsamma kollegor. Släpade mig de sista hundra metrarna fram till skolan. Satte mig i vindfånget. Och pustade ut. En god stund.
Duschade, drog på mig kompressionsstrumporna. Via gymnastiksalen till rektorsexpeditionen. Min kollega Jens hade under söndagen varit i skolan och förberett en Lego-Robotvecka. Massor av datorer och legobitar. Förutspådde en kul, annorlunda och lärorik dag för eleverna. På förmiddagen hann jag med ett besök i förskolan. Julpyssel på gång. Personalkaffet låg på mina axlar. Slängde fram kakan jag köpte på julbasaren. Kollegorna verkade gilla. Frågade efter receptet. Vilket jag naturligtvis inte hade. Efter kaffebjudningen bad jag vår skolhälsosyster kolla mitt hemoglobin. Misstänkte att det kunde ligga alldeles för lågt efter mängdträningen i november. Sen har jag ju också blött näsblod, senast i morse. Syster Susanne var genast med på noterna. Tja, det verkar i alla fall vara mörkrött och trögflytande. En riktig iakttagelse. Mittarin visade 154. Min oro var alltså obefogad. Höll ännu ett lärarmöte innan jag stängde rektorsexpeditionen. Tog gula hem till Jeppis. Lasse B bakom ratten. Jag sov hela vägen.
Möttes igen av en tom och mörk lägenhet. Vaimo i gröna butiken. På köksbordet låg dagens post. En lasku och en cd med bilder från NYCM. Najs! Jag ställde mig vid spisen. Och gjorde tacos. Den hulda var måttligt förtjust över rullarna. Efter maten dök farsan upp. Med ett paket Juhla Mokka. Som vaimo fick för att hon skulle klippa honom.
Senare på kvällen beslöt sig päronskallen för att ge benen ledigt från jobbet i morgon. Det betyder förstås att mina minuskilometrar igen vänder åt fel håll. Men. Den smällen får jag ta. Jag har trots allt kutat tjugo dagar på raken. Senaste vecka över hundra kilometer! Det beslutet står jag nog fast vid. Tror jag?

Saldo: 12,5 km

Totalt: 3 232,5

Mål: - 57,5 km

Kanon: Bilderna från NYCM.

Kalkon: Jättejobbig morgonlänk.

söndag 24 november 2013

DÖ SJUUTING

Dag 328
I går kväll. Tre matcher i Premier League. Jag hade förstås mest fokus på Arsenal-Southampton. Hemmalaget hade flyt. Vann på en målvaktsbjudning och en kyseenalainen rankkari. Jonas B ringde. Ville ta några bilder till intervjun. Bad honom komma till trafikljusen vid Kristallen i morgon bitti  klockan 9. Åååållrajt, sa Jonas. Då kommer jag ju upp i tid.
Efter kvällskaffi och en Pantteri-påse var både vaimo och jag redo för dubbelsängen. Vaimo dök genast ner bland lakanen. Jag fortsatte att pynja lite med träningskläderna. Och så fastnade jag framför en actionsrulle. The Town med Ben Affleck. Gillade skarpt. Men orkade ändå inte sitta uppe till dö end, öbaout klockan ett. Lämnade Ben mitt i en intim scen med Rebecca Hall. Klockan närmade sig midnatt. Och jag somnade heti. Väcktes av Nokians ringsignal, Paul McCartneys silkeslena stämma i Hey Jude. WTF! Vem tusan ringer mitt i natten? Tankarna snurrade i päronskallen. Ettan i Vasa, tvåan i Stockholm och trean hemma i högsängen. Någon annan brukar väl inte ringa mig mitt i natten? Hallå! Hörde en glad pojkröst. Som selittäde att han glömt sin läxor i skolan. Nu ville han tydligen att jag skulle komma och låsa upp åt honom! Jag önskade honom god natt och knäppte av kännykkän. Tänkte "jädrans snorunge". Och somnade om. 
I morse. Sovmorgon. Steg upp först åtta. Käkade ett par mackor och drack en mugg av vaimos ingefära-hop-kok. Inflammationshämmande. Och. Enligt ett gammalt kinesiskt talesätt, "Äter man ingefära varje morgon får apotekaren dö av hunger". Drog på mig träningskläderna och mina splitternya icebugs, Pytho2.
Off mot trafikljusen vid Kristallen. Träffade Jonas där. Han ville veta hur jag tänkte springa idag. Jag förklarade Larsmo Maxi-rutten åt honom. Okej, passar utmärkt. Jag kommer att ta några bilder på dig under rundan, förklarade Jonas. Ahaaa, då skall jag alltså ta fram mitt bredaste kåll-gejt-smajl så fort jag ser dig i buskarna? Nej, nej. Försök vara naturlig, var det sista rådet jag fick före dö sjuu-ting. ÖT-fotografen hoppade in i sin bil. Medan jag tog sikte på Pedersöre kyrka. Kände mig oerhört viktig. Tänk att pressen satsar så mycket på lilla jag!
Det blev många bilder under resans gång. Jonas och hans kamera var överallt. I diken, bakom buskar, under broar, på vägrenen, på cykelbanan. Alla möjliga vinklar. Framifrån, bakifrån, underifrån. Jag fokuserade på att se naturlig ut. Och att torka bort näsdroppet. Först utanför gröna butiken stannade Jonas mig. Nu behöver jag bara ett par närbilder på dig. Kan vi träffas i cykeltunneln strax utanför Fitness? Passar perfekt, svarade jag. Och fortsatte mot tunneln. I tunneln fick jag stjärn-fiilis. Slet av mig NYCM-mössan. Och poserade som den värsta diva. Camilla N kom joggande. Skrattade åt mina taffliga poseringsförsök. Tja, det är inte så lätt att prestera kåll-gejt-smajl på beställning! Tackade Jonas för sjuutingen och fortsatte till Marstranden. Träffade paret Wiik då jag svängde in på gården. Kunde inte låta bli att berätta om mitt morgonäventyr.
Tyst i lägenheten då jag kom hem. Trean sov och vaimo jobbade. Dushade. Drog på mig både kompressions-strumporna och dito kalsipper. Loggade mina kilometrar. Och fixade käk åt soldaten. Sen letade jag efter The Town på Swefilmer. Hittade. Och kollade dö end. Jädrans bra film, faktiskt!
Resten av dagen ägnade jag åt en rapport från Opteushallitus, Skolspråk och lärande. Fick faktiskt lite dåligt samvete. Eftersom det språk jag använder i min blogg nog inte applåderas av de som står på skolspråkets barrikader. Bloggen borde kanske vara K18-märkt? Njaaee! Jag ser det nog som en rikedom att veta hur man skall uttrycka sig i tal och skrift. Men att åxå såmm-tajms våga vara mindre tarkka med uttycket. Såheså.
Förde trean till Drakabussen. Tyckte synd om honom. Tänk att under en hel novembervecka behöva tälta på en öde ö! Hämtade sen träningsväskan. Och fortsatte till stans bästa gym, Fitness Club. Öppet hus. Möttes i vindfånget av en enorm skohög. Och av en massa glada människor i gymmet. Drog på mig FiveFingers. Lyckades få tag på en ledig matta. Sprang en mil på 50 minuter. Varvade ner lite på en motionscykel. Bastade tillsammans med Johan S. Snackade fotboll. Mest Jaro. Vandrade sen hemåt i novembermörkret. Rätt nöjd med min söndagsdos, drygt tjugotvå.
I morgon bitti fortsätter jag att kapa kilometrar. Siktar på att springa till jobbet. Inte hela vägen, men halva.

Saldo: 22,4 km

Totalt: 3 220,0 km

Mål: - 60,0 km

Kanon: Sjuutingen var riktigt kul.

Kalkon: Busringningen

lördag 23 november 2013

TUNGT

Dag 327
Traditionellt fredagsmys med vaimo. Hauskat kotivideot och Idol. Synd att duktiga Jens röstades bort. Hämtade trean från Drakabussen. Ställde Nokian på halv sju och kröp sen i säng.
Lördagsmorgon. Nokian väckte. Skulle gärna ha snarkat ett par timmar till. Men. Steg upp. Drog på mig träningskläderna. Oboj och ett par mackor. Letade fram Icebugsen. Och lunkade iväg till trafikljusen vid Kristallen. Hyfsat väder. Kring nollstrecket. Lite blåsigt. Henry M redan på plats. Vi fortsatte som vanligt ut mot Pedersöre kyrka och Staffansnäs. Benen kändes tunga. Antagligen för att jag "lurats" att kuta så hårt på löpmattan i går kväll. Medvind längs Larsmovägen. Bra! Vid Sunds svängde vi in mot stan igen. Jag följde ännu Henry till hans kämppä på Visasbacken. Fick ihop drygt fjorton kilometer. Men kände mig rejält sliten efteråt. Benen kändes som bly. Tyst i lägenheten då jag återvände. Vaimo i jobb och trean sov. Jag duschade, käkade chiagröt och ett par smörgare. Sköljde ner med kaffe och ett glas tyrni-marja-mehua. 
Fortsatte till gröna butiken. Hittade nyaste numret av Runners World, havreflakes, potatis och ett par sunnuntai-biffar. Därifrån till Sportia Mattsson. Stefan B i jobb. Massor av kunder. Så gott som alla var ute efter Icebugs. Även jag. Köpte mitt tredje par. Och dessutom ett par kompressionsstrumpor. Avslutade stadsreiso miin med att besöka föräldrarna på Puutarhakadulla. Bjöds på morotskaka. Mmmm.
Hem igen. Fixade käk åt trean, ris och broiler. Samtidigt som jag kollade in premiäravsnittet av "På spåret" via SVT-play. Läste Runners World och loggade mina kilometrar från i morse. Konstaterade att jag för tre veckor sedan låg rejält på minus, 146,8. Nu hade jag halverat det minuset. Inte illa! Räknade också ut att jag har 38 dagar och 450,2 km kvar till målsnöret. Vilket gör att det nu räcker med en knapp tolva om dagen.
Lördagen fortsatte med Premier League. Först ut. Ett klassiskt och stekhett derby, Everton-Liverpool. Och alldeles strax skall mitt Arsenal ta emot svårspelade Southampton på The Emirates. Come on Gunners! 

Saldo 14,6 km

Totalt: 3 197,6 km

Mål: - 72,4 km

Kanon: Har halverat minuset från dag 306.

Kalkon: Tungt morgonpass.

fredag 22 november 2013

PÅ BÄTTRINGSVÄGEN

Dag 326
I går kväll. Kokade kvällskaffi. Vaimo bredde ett par mackor. Kollade in Halv-åtta-hos-mej och slutet av söndagens Johan Falk-avsnitt på Swe-filmer. Blodigt värre. Innan jag gick och lade mig smörjde jag bringan med Vick. Drack också en mugg av vaimos ingefära-hop-kok.
I morse. Kikade ut. Möttes av ett vitt snötäcke. Shitt! Shitt! Inte alls kul! Men. Inget att göra åt. Jag behöver ju i alla fall inte bege mig ut i snösvängen. Och. Till min stora glädje. Kurkkun tycktes vara på bättringsvägen och snorogubbarna verkade ha inlett en reträtt. 
Vandrade till busstation. Plumsade i snön. Fick våta strumpor. Shitt! Markus W bakom ratten. Hälsade honom välkommen tillbaks till gula bussarna. Snackade sen löpning med honom hela vägen. Fredagsfeeling på jobbet. Ungarna gillade snön. Anna B:s dansklubb uppträdde. Hela salen skakade rumpa. Tog tvåans buss hem. Sov hela vägen. Med munnen på vid gavel, märkte jag efteråt. Tur att vi bara var tre i bussen! Hämtade träningsväskan. Och röda, rostiga. Fortsatte till Norlic i ett Jaroärende. Sen till Folksam med en skadeanmälan. Fick ett meddelande av Henry M. Halv åtta i moro biti? Jag tackade ja, förstås. Fortsatte så till Fitness för dagens springpass. Träffade Kristian B i omklädningsrummet. Han skulle också kuta. Najs, då kan vi spring i kapp, föreslog jag. Vi klev upp på var sin matta. Och körde igång. Jag sneglade avundsjukt på hans puls som hela tiden pendlade kring 130. Trots att han sprang i 4:36-tempo. Medan min matta rullade betydligt långsammare, 6:00 min/km. Min puls ungefär lika hög som Kristians! En till kille joinade oss. På min högra sida. Sprang ännu hårdare, 3:45 min/km. Jag började känna mig som en pensionär omgiven av två tävlingshästar. Skruvade därför upp farten på min matta också. Avslutade mitt pass i samma fart som Kristian. Det kändes helt okej. Fick ihop tretton-och-en-halv. Najs!
Töjde lite och bastade efteråt. Träffade killen som sprungit så galet fort. Frågade vad han hette. Wargh, sa han. Åååll-rajt, jag är gift med en Björn, kontrade jag. Juuso A dök också upp. Bjöd oss på fredagsgodis. Tror att det hette Poronpaska. Smakade salmiak. Jag berättade för Juuso om intervjun med Malin H. Juuso visste att Malin är en jätteduktig idrottstjej. Som nog kutat Jakob halvan under en och trettio! Shitt pommfritt! Det borde jag ju ha vetat i går. Då jag satt och skrävlade över mina halvtaskiga tider!
Fortsatte hem till Marstranden. Vaimo stod vid spisen. Värmde kalopsen från i förrgår. Jag käkade en rejäl annos. Ringde sen trean. Frågade om han var på väg hem. Jodå. Lovade hämta honom från Drakabussen vid midnatt. Sen kollade jag upp Malins tider från Jakob halvan. Mycket riktigt. Ifjol vann hon damklassen på 1:29:11. Spöade mig med nästan sju minuter!
Saldo: 13,5 km

Totalt: 3 183,0 km

Mål: - 77,0 km

Kanon: På bättringsvägen

Kalkon: Snö-slasket

torsdag 21 november 2013

MÖTTE PRESSEN

Dag 325
I går kväll. Direkt efter halv-åtta-hos-mej. Kletade Vick på bryysti. Och kröp ner i treans säng. Ville bespara den hulda från mitt snörvlande. Dessutom. Orkade inte dra av sängtäcket och kuddhavet. Vaknade vid midnatt. Klev upp. Slängde in ett par buranor. Och sjönk ner i dubbelsängen.
I morse. Vaknade. Kände mig rätt kry. Faktiskt! Oboj och ett par smörgare. Kollade vädret. Shitt pommfritt! Minus nio. Drog på mig två kalsare, tajtsen och vindbyxorna. Upptill. En långärmad underpajto, en höghalsad polo, asicströjan och jackan. Två halsdukar och två mössor. Funderade på skodon. Bestämde mig för mina gamla trotjänare i halt vinterlag, Icebugsen.
På väg till cykelskjulet märkte jag att det nog inte var så halt. Vände om. Drog av mig Icebugsen. Snörde i stället på mig DS Trainer. Off till busstationen. Taru bakom gula ratten. Jag hoppade, som vanligt, av vid S-Market i Holm. Brrrr! Kände mig frusen. Fortsatte i makligt tempo norrut. På vägen brukar jag alltid möta en tjej. Atagligen på väg till jobbet. Det gjorde jag i morse också. Men då vi möttes så saktade tjejen in, na liiti. Tittade på mig och frågade; "E-re Ingo"?  Jepp, svarade jag förvånat. "Jag brukar följa dig på bloggen," ropade tjejen, som redan passerat mig. Va bra, ropade jag efter henne. Samtidigt som jag tänkte. Vílken rolig start på dagen! Undrar just vem hon är?  Fortsatte min färd norrut. Långsamt och sävligt. Men framåt.
Kom till jobbet halv åtta. Duschade länge. Hängde upp träningskläderna på tork. Förberedde sen dagens lektioner. Rättade prov. Kollade min kalender. I dag skulle jag intervjuas av ÖT. Och sen på kvällen skulle vi ha en julbasar i skolan. Beslöt mig för att stanna på jobbet hela dagen. Och försöka lifta hem med någon av kollegorna. Försökte logga mina kilometrar på jogg.se. Klockan krånglade. Bad Jens L om hjälp. Till slut lyckades jag nollställa klockan. Men alla sparade, men ännu ologgade kilometerar, försvann. Shitt! I stället loggade jag dagens dryga tolva manuellt. Uppskattade tiden. Höll sen ett par lektioner. Sjöng Hosianna med ettorna. Övade division med fyrorna. Spelade basket med treorna.
Strax efter ett dök Malin H upp för den inbokade intervjun. Berättade att hon skulle göra ett personporträtt av mig. Svarade så gott jag kunde på hennes frågor. Försökte verkligen att ge en rättvis bild av mig själv. Få se hur det lyckades. Personporträttet skall ännu kompletteras med foton. Och det publiceras inte de närmaste dagarna.
Efter den långa intervjun kände jag att blodsockret behövde upp ett par pinnhål. Minst. Käkade ett par knäckebrödsmackor och en gröttallrik. Ringde sen ihop ett gäng ordningsvakter till nästa veckosluts Julgala.  Hem och skolaföreningens julbasar blev en riktigt trevlig tillställning. Köpte bakverk till personalkaffet på måndag. Spelade skinkbingo. Jättekul! Även om skinkan gled min droppande kran förbi. Liftade hem med Charlotte R, en kollega.
I morgon bitti blir det inget morgonspring. I stället skall jag nöta bort några kilometrar på löpmattan i Fitness. Har nu sprungit sexton dagar i sträck.

Saldo: 12,5 km

Totalt: 3 169,5

Mål: - 80,5 km

Kanon: Skinkbingon

Kalkon: Att jag inte vet vem jag hälsade på i morse.

onsdag 20 november 2013

STILL STANDING

Dag 324
I går kväll. Kollade Sverige-Portugal. Spännande värre. Zlatan versus Ronaldo. Vilka lirare! Synd att inte båda slapp till VM! Hade lite svårt att somna efter thrillern på Friends. Näsdropp. Örngottet förvandlades till en sjö. Shitt!
Normal uppstigning i morse. Kranen rann fortfarande. Sömnskorv i grå-gröna. Gröt i halsen. Drack därför varm O'boy. Och tvingade i mig ett par smörgare. På med träningskläderna och off med gula. Steg av vid S-market i Holm. Cykelvägen var isig. Så jag tog det försiktigt. Kom till skolan halv åtta. Förberedde dagens lektioner. Och inväntade min skugga, Chridden P. Malin H från ÖT ringde. I dag var det tänkt att hon skulle göra en (exklusiv) intervju med mig. Nu hade hon fått förhinder. Föreslog att vi skulle skjuta upp frågestunden till torsdag. Ok, så jag. Men då får du komma hit till Bosund. För jag hade inte tänkt komma hem alls på eftermiddagen. Det gick Malin med på.
Efter skoldagens slut liftade jag hem med skuggan. Han verkade nöjd med sina dagar i mina fotspår. Strödde dessutom lovord över skolans elever och mina medarbetare. Sen hem en sväng. Käkade kalops, Burana och havreflakes. Kollade en kommentar i bloggen. En anonym läsare hade hört av sig kring hur man stoppar en förkylning. Fick följande intressanta råd av hen:
Gå till röda butiken. Handla 2 konservburkar "tonfisk och chili" av butikens eget märke. Väl hemma: Koka 2 portioner ris.(En till den hulda och en till dej). När 3 min av koktiden är kvar vrider du upp värmen och tömmer burken (burkarna)i kastrullen (ev kan du hälla bort hälften burkens olja före) . Låt värma 3-4min. Blanda om och avnjut risotton i skenet av ett ljus. Känn hur öronen, näsan och halsen öppnas. Snorogubbarna tappar forfästet helt. Kuren fungerar bäst vid annalkande förkylning då snorogubbarna ej hunnit klamra sig fast.(Gröna butikens burk fungerar inte, då den innehåller söt chili)
Tja. Det kan ju vara värt ett försök. Tyvärr har nog snoro-gubbarna redan greppat mina tonsiller. Kurkkun är ju sträv som sandpapper. Shitt!
Fortsatte till Jarokansliet. Möte kring årets Julgala, ett samarbetsprojekt mellan Jaro, Brahe och Jeppis Hockey. Jag fick i uppdrag att kolla vem som skulle ansvara för garderoben. Ringde Tony S. Han lovade genast ställa upp. Najs! Vänta lite, sa Tony. Min fru Mia hälsar och undrar om du är riktigt klok. Stiger upp och far på lenkki halv tre på natten! Jag bad Tony hälsa sin hulda att hon nog gjort en korrekt bedömning. Att jag absolut inte har alla hästar hemma. Men, tillade jag. Hälsa också att livet blir så mycket roligare om man är lite galen. Såheså!
Efter mötet pedade jag hem i mörkret. Kollade lite bloggstatistik. Hittills har mina 323 blogginlägg lockat 161 768 läsare. Det ger drygt femhundra läsare om dagen! Göta Petter! Aldrig kunde jag föreställa mig denna genomslagskraft.
I morgon siktar jag på en aamulenkki igen. Efter skolan blir jag intervjuad av Malin. Och senare på kvällen skall jag besöka Bosund hem och skolas julmarknad.
 
Saldo: 12,5 km

Totalt: 3 157,0 km

Mål: - 83,0 km

Kanon: Bloggen har nu över femhundra läsare om dan.

Kalkon: Snorogubbarna har kopplat ett nacksving på mig.

tisdag 19 november 2013

SKUGGADES


Dag 323
I går kväll. Kom hem från Tampere. Tröjtto som bara den. Hade ju varit uppe sedan halv tre. Kände att det pickade i kurkkun. Voi raatis, raati! En förkylning på gång. Shitt! Frågade efter Burana av vaimo. Nope! Hittade i stället en burk som jag köpt från drugstoren i Amirika. Slängde i mig två piller. Men. Litade inte riktigt på dem. Tog därför röda, rostiga till gröna kauppans apotek. Såja. Kände mig redo för den annalkande kampen mot snoro-gubbarna. Tänkte kolla på halv-åtta-hos-mej innan jag somnade. Det lyckades. Halvis. Slöt ögonen i reklampausen....... 
Och vaknade fem i morse. Mindes inte hur jag tagit mig från halv-åtta-soffan till tupla-sängen. Men det kvittade. Traditionell tisdagsinvägning. Sjuttiotvå-komma-två. Tja. Inte mycket att säga om det. Käkade gröt. Och tog röda, rostiga till busstationen. Christian E bakom gula ratten. Frågade honom lite om flygförbindelserna till Amsterdam. (Jag har funderat lite på att anmäla mig till TCS Amsterdam Marathon nästa höst.) Christian brukar resa mycket till just Holland. För att följa med olika Traktor-pulling-tävlingar. Fattar inte att någon går igång på sådant. Men uppenbarligen så finns det sådana. Hur som haver. Christian tipsade mig om billiga resvägar och bra hotell i tul-i-pan-landet. Thanx! 
Tyst och mörkt i rektorsexpeditionen. Tände och tog itu med pappershögarna från igår. Förberedde ett par lektioner. Klockan åtta dök Chridden P, min skugga upp. Han skall, som en del i sin rektorsutbildning, följa med mig under två arbetsdagar. Jag berättade lite om vad som väntade honom. Jag höll några lektioner i skolan. Sen fortsatte vi till en arbetshandledning med Christoph T. Skuggan bakom ratten. Efter lunchen. Innan vi kommit igång med arbetshandledningen bad jag att få visa min ännu halvfärdiga trailer, The Challenge. Trailern handlar om min utmaning. Tycker själv att den är skithäftig. Rektorskollegorna, Christoph och skuggan verkade gilla. Eller så var de bara artiga. Liftade hem med skuggan. Ringde Henry M. Föreslog att vi skulle springa inomhus idag. Skyllde på ett misstänkt förkylningsangrepp. Och på att det regnade. Henry var genast med på noterna.
Tog en halv-timmes tupplur då jag kom hem. Sen fortsatte jag, smått yrvaken,  till Fitness. Checkade in med mitt tjugo-gångers-kort. En printer spottade ut ett kvitto med texten "Nr 4 Spinning". WTF! Jag skall ju springa och inte cykla! Milla J, som varit upptagen med ett par andra kunder, kom rusande till undsättning.
- Nämen ska du spinning Ingo, välkommen!"
- Nej, för tusan. Päronskallen tryckte nog fel. Som vanligt.
- Jag hade nog det på känn, skrattade Milla.
Till saken hör att jag ALLTID brukar låta någon av de anställda sköta min incheckning. Det kommer jag att göra i fortsättningen också.
Henry dök som avtalat upp halv fem. Vägrade springa på mattan. Styrketränade i stället. Det borde jag nog också hinna med, tänkte jag. Men just nu är jakten på kilometerar prio uno. Så det får jag ta itu med efteråt. I stället kutade jag nästan tretton kilometer. Kändes hur lätt som helst. Efteråt bastade vi. Henry bjöd på en peflett* och jag på en flaska Gatorade.
Då jag kom hem hade vaimo fixat en kalopsgryta. Käkade en rejäl annos. Och sköljde ner ett par Burana. Fruktar nämligen en storoffensiv från snoro-gubbs-armén i natt.
I kväll blir det spännande värre i fotbollssoffan. Sverige-Portugal kvalspelar för en VM-plats. Jag hejar så klart på vårt broderfolk. Men innan matchen startar skall jag försöka klämma in en liten date med JB. Tänker inte upprepa "blundern" från igår.

* Peflett = En papersbeta man måste ha under stjärthalvorna i bastun. (Källa: Henry M)

Saldo: 12,9 km

Totalt: 3 144,5 km

Mål: - 85,5 km

Kanon: Har sprungit fjorton dagar i sträck.

Kalkon: Förkylning på gång

måndag 18 november 2013

NATT-SPRINGASI

Dag 322
I går kväll. Kollade på Solsidan och halva Johan Falk. Ställde Nokian på prick fyra. Drog täcket över huvudet. Somnade genast.
Vaknade. Kollade Nokian. Halv någonting. Gissade på halv fyra. Funderade på att fortsätta sova. Men. Eftersom jag kände mig någorlunda pigg. Klev jag upp. Drillade. Och drog på mig träningskläderna. Härligt med en extra halv timme, tänkte jag. Kastade en blick på köksklockan. WTF! Två-fyrtio! Päronskallen hade alltså stigit upp en-och-en-halv-timme-tidigare-än-planerat. Hur korkad får man bli innan man blir inspärrad? Nåja. Tänkte jag. Nu får jag ju ta det riktigt piano på min morgonrunda.
Ut på banan kvart före tre. Hyfsat väder. Och lite trafik. Roade mig med att räkna bilarna jag mötte. Började med Larsmovägen mini. Sen sprang jag på lite på måfå. Kråkholmen, Skata, Centrum, Västermalm och Pedersöre gravgård fick nattligt besök. Då jag kurvade in till Marstranden visade klockan fyra-tolv. Hade mött fyra bilar och ett lok. Tyckte väl att jag var värd ett positivt omdöme.  Och peppade mig själv med ett ljudligt "Bra jobbat Ingo"!
Smög sen in i lägenheten. Duschade. Käkade. Läste ÖT och Runners World. Klockan sex tog jag röda, rostiga till Pännäinen. För idag skulle jag ju på kurs med Carola H-P och mina rektorskollegor till Tampere. Träffade dem på perrongen. Tillsammans med flera andra rektorer från Jeppis och Pedesi. Tänkte ta en tupplur i tåget. Men ångrade mig då jag fick reda på att vi skulle byta i Seinäjoki.
VR var förstås rejält försenat till Tampere. Började oroa mig för att vi skulle missa det utlovade inledningskaffet. Men den oron var obefogad. Kaffe och ett digert smörgåsbord väntade i Hotel Scandic, kursplatsen. Trångt, trångt i föreläsningssalen. Jag hittade en ledig stol längst bak. Där jag kunde överblicka hela församlingen. Och känna att jag hade koll på läget. Najs!
Det första passet avslutades klockan elva. En timmes lunchpaus följde. Käkade en McFeast med Kari i röd-gula ravintolan. Kari fortsatte till Klas O:s lelukauppa. Jag försökte i stället få tag på ett par nya kompressionsstrumpor. Och letade efter en sportaffär. Ei onnistunut. Tyvärr! Och lunchpausen var slut. Traskade tillbaks till kursplatsen. Tog en kaffe. Träffade Bettan B och Janne R. Snackade en stund med dem. Innan kursprogrammet fortsatte. Med grupparbete. Jag hamnade som sekreterare. Och redovisare. Förstås. Inget nytt under solen. Skämdes över mina kråkfötter. På väg upp med svaren från vår grupp stötte jag på en gammal klasskompis, Gun-Britt K-W. Hade nog inte sett henne på hundra år, typ! Najs! Kvart före tre var vi klara. Jag traskade ut och fortsatte över gatan till Rautatieasema. Satte mig bekvämt till rätta i vagn fem. Kände att JB ville komma och hälsa på. Men det fick han inte. Trots att han så enträget bad om tillträde. Ifall VR, mot förmodan håller sin tidtabell, kliver Larsmobooa av i Pännäinen halv sex.
I morgon är jag tillbaka i rektorsexpeditionen. Med min skugga Christian P. Som kommer att följa mina steg, aamusta-iltaan. Tur för honom att han inte valde att följa mig i morse!

Saldo: 12,5 km

Totalt: 3 131,6 km

Mål: - 88,4 km

Kanon: Sprang mitt tidigaste pass, ever.

Kalkon: Den galna uppstigningen.

söndag 17 november 2013

AMSTERDAM NEXT?

Dag 321
Lauantai-ilta. Ingen PL-fotboll. Surt! Ettan kom hem från jobbet. Fortsatte direkt till sin studielya i Vasa. Trean hos flickvännen. Vaimo och jag tittade på TV. Skralt utbud. Men den hulda hade spanat in en romantisk komedi som skulle starta halv elva. Jag var inte så intresserad. Och dessutom jättetrött. Orkade en halv timme med den romantiska rullen. Sen smög jag i säng. Ställde Nokian på sju. Somnade genast.
Sunnuntai-aamu. Pip-pip. Väcktes av ett meddelande från Henry M. Föreslog att vi skulle skippa morgonlänken. Skyllde på att det stormade. Lite mesigt. Men, jag svarade ok, ändå. Samtidigt som jag märkte att Nokians knappsats färgades röd. WTF! Näsblod. Inte så ovanligt. Brukar göra det ibland. Ofta i samband med förkylningar. Lade mig på rygg. Och fortsatte sova. Zzzzzz.
Vaknade på nytt halv tio. Stormen hade bedarrat. Och jag kände mig ordentligt utvilad. Skön känsla. Steg upp. Käkade chiagröt med blåbär. Kaffe, havtornssaft och ett par mackor. Tillbaks till den varma, obäddade. Martina Haag väntade på mig där. Läste ett par kapitel ur hennes Heja, heja-bok. Sen låg jag bara och slappade. Kravlade mig upp vid tolvsnåret. Fixade käk åt trean och åt vaimo som skulle i jobb. Sen plockade jag fram mina träningskläder. Dagens uppskjutna löppass väntade. 
Ut på banan halv ett. Fortfarande blåsigt. Men soligt. Bestämde mig för att försöka ta det riktigt lugnt. Och bara se till att jag fick ihop en dryg tolva. Löpningen kändes bättre än i går. Ingen raketfeeling. Men helt okej. Fokuserade på löptekniken. På tårna. Och på en effektiv armföring. Sprang Larsmovägen Maxi. För att få ihop min dryga tolva gjorde jag en extra runda i Svedjenabba. Svängde in till Marstranden. Kände mig ganska fräsch. Garminen visade prick tretton.
Duschade. Smörjde hästsalva på framlåren. Käkade. Och drack ett-meddas-kaffi. Resten av söndagseftermiddagen gick åt att röjk och fundeer. Mest kring kommande maratonutmaningar. Skulle gärna springa nästa lopp i Barcelona, Paris eller London. Men alla tre arrangeras på våren. Och det känns för tidigt. Hösten passar mig bättre. Ett alternativ som jag funderat på är Amsterdam i oktober. Ett trevligt och flackt race, enligt Maria A. Som tipsade mig om loppet.
Halv fyra kom Joanna K och förde trean till Drakabussen. Jag passade på att göra ett besök hos mina vanhemmat på Trädgårdsgatan. Sen fortsatte jag med att planera morgondagen. I morgon skall nämligen jag och mina rektorskollegor åka på en läroplans-kurs till Tampere. Vår boss Carola H-P kommer också med. Avfärd från Pännäinen halv sju. Funderade om jag skall klämma in mitt löp-pass före eller efter resan. Just nu lutar det åt att jag ställer Nokian på fyra. Och så klämmer jag in så många kilometrar jag hinner innan stinsen vinkar av tåget. Att springa efter två tågresor och en lång dag på skolbänken känns inte så himla lockande. Men. Men. Vi får se hur det blir.

Saldo: 13,0 km

Totalt: 3 119,1 km

Mål: - 90,9 km

Kanon: Jag har vilat mycket under hela viikonloppun.

Kalkon: Hamnar att stiga upp tidigt i morgon bitti.

lördag 16 november 2013

THE BEGINNING

Dag 320
Yesterday. Ettan kom överraskande hem mitt i fredagsmyset. Najs! Skulle i jobb nästa dag. Vaimo och jag kollade på Idol tillsammans. Jag fortsatte sen med VM-kvalmatchen Portugal-Sverige. Ettan for till en kaveris. Den hulda var måttligt intresserad av Ronaldos och Zlatans bolltrollande. Gick och lade sig i stället. Direkt efter slutsignalen hämtade jag trean från Drakabussen. Skitväder. Sen läggdags.
Vaknade strax före sju i morse. Käkade lite havreflakes. Drog på mig träningskläderna. Benen kändes långt ifrån hundra. Off till Kristallen. Glad överraskning väntade. Vi var fyra morgonpigga som skulle me! Henry M förstås, men också Tony S. Och en debutant, Kari V. Han skall springa Stockholm Marathon nästa år. Roligt med nya ansikten. Larsmovägen Maxi hade jag tänkt mig. Men Henry ville springa längre. Föreslog en extra sväng ut till Schaumans. Okej då, suckade jag. Men då får ni ta det piano! Det lovade grabbarna. Även om Tony hade svårt att hålla löftet. Sprang som en kalv på grönbete. Vi andra lunkade som trötta kossor. Till all lycka ringde Henrys kännykkä med jämna mellanrum. Och jag fick en chans att vila påkarna. Ett längre stopp vid Henrys lager. Jag drack fyra muggar vatten. Som sedan låg och skvalpade i magsäcken. Jag lämnade av grabbarna. En efter en. Strax innan jag svängde in till Marstranden mötte jag Philip utan h. Som viftade glatt genom bilfönstret. Jag var mest glad åt att det var rött ljus för mig. Kollade att Garminen passerat långpassgränsen, 15 km. Najs!
Tillbaka i lägenheten. Trött. Så förtvivlat trött. Slet av mig träningskläderna. Slängde dem i pesukonen. Ställde mig i duschen. Stod där länge. Masade mig till köket. Drack som en häst. Tillredde sen ett skrovmål. Havregrynsgröt med chiafrön, gojibär och rostade mandlar. Bacon och ägg. Två muggar kaffe och ett par rågbrödsmackor. Havtornssaft och apelsinjuice. Göta Petter vad gott det var! Raap! Avslutade med en rejäl Göteborgs Rapé under läppen. 
Sen var jag tvungen att gå och lägga mig. Sökte mig till sovrummet. Tillsammans med läsglasögonen och Martina Haag. Läste ett par kapitel ur boken "Heja, Heja". Smålog åt Martinas träffsäkra skildring om hur det var då hon började springa. 
Tänkte på hur det var då jag själv började springa, sommaren 2007. Då. Hade inte tränat på tjugo år. Då. Vägde nästan 90. Då. Blev andfådd av att gå till postlådan. Då. Tyckte att löpning nog var världens töögogaste motionsform. Men. Samtidigt det enda päronskallen kunde hitta på en varm sommardag. För. Jag var ensam hemma. Och jag saknade någonting vettigt att göra. Hittade ett par gamla länkkare, ett par utslitna träningsbyxor och en urtvättad t-skjorta. Okej. Men sen? Beslöt mig för att springa fyrtio minuter. Farten kvittade. Men jag skulle springa i f-y-r-t-i-o minuter. Inte gå en endaste meter. Inte pausa. Sen bar det av. Längs vägarna i Sandsund två. Långsamt och sävligt. Frustandes och pustandes. Men. Mot alla odds. Jag kom i mål. Fixade fyrtio minuters löpning. Gissar att jag sprang en femma. Och. Det bästa av allt. Jag hade inte blodsmak i munnen efteråt. Nästa dag upprepade jag 40-minuters-grejen. Och nästa. Och nästa. Och nästa. Ökade till fyrtiofem minuter. Sen till sextio. Redan i slutet av sommaren kände jag mig som en löpare. Köpte riktiga löpskor av Stefan B på Sportia Mattsson. Blev femton kilo lättare. Två år senare ställde jag upp i Jakob halvmaraton. Taggad till tusen. Sprang i mål på 1:49:19. Stolt som en tupp.
Sen somnade jag. Vaknade av att tvättmaskinen berättade att programmet nått vägs ände. Masade mig upp. Åhå! Klockan visade mitt-på-dan. Jag hade snarkat minst ett par timmar. Fixade käk åt trean. Bäddade ett par sängar. Fortsatte till gröna butiken. Köpte novembernumret av Runners World, motorolja till röda rostiga och mjölk åt ettan. Stötte på Kristian L vid kassan. Snackade länge med honom. Kristian och jag brukar prestera liknande tider på våra lopp. Nu var han skadad efter att ha tävlat för mycket under för kort tid. Jag är ju i en liknande situation. Även om jag inte har någon speciell skada.
Fyllde på olja i rostiga. Fortsatte hem. Henry M ringde. Ville ha mig ut på en ny länk i morgon bitti. Lovade preliminärt. Men är inte säker på att jag orkar. Beslutar mig senare i kväll.

PS
Det var min goda vän Kirsi S som tipsat mig att strö rostade mandlar på morgongröten. Enligt hennes kusin Krista "Marry Me" S, en hit. Mina blev nog lite väl svarta. :-)

PS-PS
Meddelade just åt Henry att jag nog är tillgänglig i morgon bitti också. Men lyckades skjuta fram starten med en kvart. Till kvart före åtta. Det är ju trots allt sunnuntai-aamu i morgon.

Saldo: 16,1 km

Totalt: 3 106,1 km

Mål: - 93,9 km

Kanon: Beslutet sommaren 2007.

Kalkon: Just nu är jag väldigt sliten.

fredag 15 november 2013

PHILIP UTAN H

Dag 319
Efter junioravslutningen i går kväll. Låg jag på soffan. Halvsov. Ända tills jag masade mig ner i sänghalmen. Gladde mig åt en sovmorgon nästa dag. Alltså i dag. Skulle få sova en timme längre än normalt. Ända till sex. Vilken lyx! Somnade med ett leende på läpparna.
Steg upp som planerat. Moriskaffet väntade på mig i köket. Stjälpte i mig det. Käkade ett par mackor. Och tog sen Jaro-bilen till jobbet. I bagageutrymmet låg min nyinförskaffade dokumentstrimlare. Trots sovmorgonen var jag ändå först på plats i skolan. Vilket medförde att jag ensam hamnade att kånka in strimlaren till rektorsexpeditionen. Det lyckades nog naa-leiss. Hittade en perfekt plats dessutom. Förberedde dagens lektioner. Och måndagens. Eftersom jag då skall på en läroplans-kurs till Tampere. Mejlade över lektionstiderna och planeringen till min vikarie, Nina F.
Efter skoldagens slut rattade jag tillbaks till Jeppis. Först till Nylunds bageri. Där lämnade jag en stor hög med tomma brödlådor från festen i går. Därifrån till Jarokansliet. Lastade ur överblivna pokaler och en del papper. 
Sen. Var det äntligen dags för dagens spring. Off till Fitness. Stötte genast på Pontus B och Philip M. Den senare påpekade för mig att jag i bloggen stavat hans förnamn galet. "Det skall ju inte vara något "h" på slutet", förmanade mig Philip utan h. Jag bad så mycket om ursäkt. Lovade bot och bättring. Löpningen på mattan gick väl sisådär. Det är ganska enformigt att kuta över en timme på löpmatta. Tiden kryper fram. Och kilometervisaren verkar ha gått i baklås. I dag funderade jag faktiskt på att springa en extra kilometer. För att på så vis påbörja "intjänandet" av en löpfri dag. Med nuvarande 12,5 om dagen går utmaningen jämt ut. Det blev ingen extra kilometer i dag. Jag hade fått nog efter min dryga tolva. Töjde lite. Bastade. Satt sen en stund i omklädningsrummet och lät endorfinerna strömma till.
Då jag kom ut noterade jag ett SMS av Henry M, kl halv 8 vi ljuuse? Jag besvarade med ett ok. Sen fortsatte jag till lähikauppan efter na maitoa. Då jag passerat kassan stötte jag på Åsa B, en studiekompis från PF-tiden. Berättade för henne om klassträffen nästa höst. Åsa tackade för infon. Ville att jag skulle skicka en hälsning åt alla gamla klasskompisar på FB. Eftersom hon själv hör till minoriteten (?) som saknar fejankonto. Det lovade jag göra.
Möttes av en mörk lägenhet då jag kom hem. Hittade vaimo tupplurandes i soffan. Ok. Då får väl jag själv fixa käket. Funderade vad jag själv ville ha. Allra mest. Kokade därför havregrynsgröt. Den hulda var måttligt imponerad av havregrynsgröt till fredagsmyset. Påstod att alla andra käkar pizza och dricker rödvin. Påstod dessutom att min gröt inte var särskilt god. Smakade sämre än hennes arbetsgivares. Jag tyckte puuron var skitgod. Och passade utmärkt som fredags-mys-mat. Slevade i mig två tallrikar. Raaap! I kväll står det Idol och VM-kval på min agenda. Den huldas är tyvärr inte identisk. Men jag tror nog hon låter mig se på Kevin och Zlatan ändå!
I morgon bitti blir det aamulenkki med Henry. Vi startar halv åtta från ljuuse.
 
PS
Jag brukar ibland dela min blogg FB via iPaden. De två senaste delningarna har gått till treans FB-sida. Fattar inte hur det blivit så?
 
Saldo: 12,5 km

Totalt: 3 090, 0 km

Mål: - 100,0 km

Kanon: Vaimo har nu lyst upp den mörka lägenheten med hundratals fredags-mys-ljus.

Kalkon: Felstavningen

torsdag 14 november 2013

JUNIORAVSLUTNING

Dag 318
I går kväll. Kollade på halvåttahosmej. Hittade en tallrik Vaimos Gourmetsoup de Lux i jääkaappin. Trodde ju den var slut. Men den hulda hade sparat en skvätt åt mig. Vilken najs surprajs! Kände mig tusans trött efteråt. Kämpade för att hålla mig vaken. Lyckades till klockan tio. Nätt och jämt
Torsdagsmorgon. Veckans fjärde morgonlänk väntade. Off med gula. Dallas bakom gula ratten. Markus W i grannbussen. Med destination Vasa. Lång kö utanför den. Problem med kortläsaren. Stackars Markus! Stressade. Och pratade fult! Inte alls likt honom. Fick till slut hjälp av Dallas. Som unisont utsågs till morgonpassets hjälte. Off mot Bosund. Hoppade av i Holm. Kutade norrut. Kände genast att det skulle bli en jobbig resa. Andningen funkade dåligt. Benen kändes trötta. Och så blåste det motvind, förstås. Jobbade mig ändå i sakta mak fram till Bosund. Kände mig rejält sliten då jag äntligen kom fram. Duschade och tog itu med dagens agenda. Gillade skollunchen skarpt. Helmigröt och limpsmörgås. Käkade massor. Flera av mina kollegor var inte lika förtjusta. Jag tröstade dem med att de nog i sinom tid kommer att få lära sig att äta gröt. Senast på ålderdomshemmet.
Tog tvåans buss tillbaks till Jeppis. Från busstationen fortsatte jag direkt till Jarokansliet. Hämtade en massa pokaler som jag lastade i Jarobilen. Och. Hittade en gammal, men jättefin dokumentstrimlare som jag köpte till jobbet. Billig och bra var den dessutom. Därifrån till gymnasiet. Förberedde kvällens junioravslutningsparty. Kenneth M, Jan L och Sassa N hjälpte till. Med att rada ut stolar. Och färdigställa dignande prisbord. Först klockan halv sex var vi klara. Bara en timme före den första av två avslutningar. Gjorde en blixtvisit till Marstranden. Käkade havreflakes. Sprutade lite Rexona i kainalåna. Och bytte strumpor. Vilket nog behövdes. Enligt både Jan och Kenneth. Tillbaks till gymnasiet. Ordnade upp mina papper. Och inväntade de första gästerna.
Föga överraskande var spelarna från Jaro Rockets först på plats. Finklädda och på gott humör. Jag hade som uppgift att dela ut årsavgifter, medlemsavgifter och ett informationsblad åt alla. Det lyckades jag, mot förmodan, någorlunda bra med. Efter utdelning av minnespriser, kamratpokaler och  vandringspris bjöd vi festdeltagarna på saft och sockermunkar. Tror att de flesta gillade.
Jag utgår från att årets junioravslutning blir min sista som föreningsaktiv. Har tappat räkningen på hur många jag arrangerat. Men det är åtskilliga. Och. Om jag någon gång framöver medverkar så är det i så fall som farfar i publiken. Såheså!
I morgon bitti skippar jag nog aamulenkkin. I stället satsar jag mina sinande krafter på en dryg tolva på löpmattan i Fitness.

Saldo: 12,5 km

Totalt: 3 077,5 km

Mål: - 102,5 km

Kanon: Dokumentstrimlaren kommer jag att ha stor nytta av i jobbet.

Kalkon: Det är lite jobbigt med utmaningen just nu.

onsdag 13 november 2013

CURRO, ERGO SUM

Dag 317
I går kväll. Fick en trevlig och något överraskande kommentar på min blogg. Från Johanna. Som berättade att hon redan i några år haft samma utmaning som mig. Ifjol lyckades hon inte riktigt komma i mål. Stannade på 3 575 km. Men året innan sprang hon 3 781 km. Inte illa! Just nu ligger Johanna nästan sjuttio kilometer före mig. Jag hittade också hennes blogg. Med ett spännande namn, Curro ergo sum. Torde betyda ungefär. "Jag springer, alltså finns jag." Noterade att Johanna var en inbiten ultralöpare som dessutom sprungit maran under tre och en halv timme. Starkt. Och att hon vann FM-guld på 100 km senaste år! Önskade henne lycka till med årets utmaning.
Resten av kvällen pillade jag med I-Movieprogrammet. Knåpade ihop en skoj-trailer för en movie,  "THE CHALLENGE" by Marstranden Pictures. I rollerna: Ingo, Vaimo, Ettan, Tvåan, Trean, Röda rostiga, Vita inte så rostiga, Svarta och Treken. Jättekul! Gick sen och lade mig. Somnade heti.
Onsdag. Ännu en dag fullproppad med program väntade. Startade den med en gröttallrik. Off till busstation. Christian E förde mig till S-Market i Holm. Jag klev av. Och fortsatte för tredje dagen i följd springandes mot Bosund. Benen kändes okej i dag. Tack Sune E! Höll betydligt bättre fart än i måndags och tisdags. Gjorde bara ett tömningsstopp på vägen. Plockade upp min träningsväska från busshållplatsen i Bosund. Svängde in på skolgården strax före halv åtta. Skyndade mig att duscha och byta om. Höll ett par lektioner. Avtackade en kollega. Som bjöd på kaffe och marrängtårta. Mums! Cridden, en rektorskollega, ringde och bad att få komma och "skugga" mig ett par dagar nästa vecka. Jag hälsade honom välkommen. Tänkte. Stackarn! Då får han allt ligga i rejält. Skyndade mig sen till gula. Ville för allt i världen inte missa bussen igen. Off till ett rektorsmöte i kommungården. Räckte  drygt ett par timmar. Missade fyra-bussen igen. Men inte pga slarv. Utan för att mötet drog ut på tiden. Hade tur. Fick lifta hem med Jalle och Gerd R.
Tack vare deras vänlighet hann jag käka lite innan det var dags för nästa uppdrag. Vaimos Gourmetsoup de Lux var tyvärr uppäten. Vilket pärttade mig paljon. Fick i stället nöja mig med dagens andra Elovena annospikapuuro. Off till stan. Hämtade ett vandringspris från Smedlunds. Fortsatte till Jarokansliet. För ett nytt möte. Klockan åtta var möte klart. Hann hem lagom till mitt favoritmatlagningsprogram, Halvåttahosmej.
I morgon fortsätter min jobbiga vecka. Inleder dagen med en dryg tolva mot norr. Sen. Efter jobbet är det dags för Jarojuniorernas årliga avslutnings-party i Jakobstads Gymnasium. Hoppas jag tänkt på allt.

Saldo: 12,5 km

Totalt: 3 065,0 km

Mål: - 105,0 km

Kanon: Benen kändes okej i morse.

Kalkon: Skulle gärna ha en löpfri dag. Men har inte råd.

tisdag 12 november 2013

FULL RULLE

Dag 316
I går kväll. Kollade på svenska Fotbollsgalan. Gick och lade mig efter att Zlatan fått sin åttonde guldboll. Lite svårt att konnekta med JB. Men till slut lyckades det.
Tisdagsinvägning. Sjuttiotvå-komma-åtta. Tja. Inte vad jag hade hoppats. Men hade det på känn. Regnigt, ruggigt och mörkt i morse. Morgonlänken lockade måttligt. Kände mig dessutom rätt sliten efter att ha sprungit sju dagar putkeen. Kaj A bakom gula ratten. Lovade droppa min väska i Bosund. Klev motvilligt av vid S-market i Holm. Regent hade upphört. Nästan i alla fall. Och vad bättre. Vinden låg i ryggen. Ändå gick det trögt längs cykelvägen norrut. Precis som igår var jag tvungen att stanna och vila ett par gånger. Kom till skolan strax efter halv åtta. Slet av mig de våta kläderna. Och ställde mig i duschen. Röjkte och fundeerade. Så gott det nu gick i suihkun. Ifall jag fortsätter springa en dryg tolva om dagen så fixar jag ju utmaningen. Men det betyder också att jag inte har råd med en enda löpfri dag. Vilket nog skulle behövas! Jag har också märkt att jag numera inte gillar att springa tidigt på morgnarna. Men. Eftersom mina eftermiddagar och kvällar är fyllda med övriga aktiviteter. Främst möten. Så måste jag använda dygnets alla timmar för att få det att gå ihop. I morgon och på torsdag är det precis samma visa. I jobbet på dan. Möten på eftermiddagen/kvällen. Ett långpass skulle ju ge mig ett visst andrum. Och lösgöra en löpfri dag. Men just nu orkar jag inte ens tänka på att springa några längre sträckor. Vet inte riktigt vad jag skall hitta på?
Efter skolan deltog jag i en fortbildning kring I-Movies. Jätteroligt och lärorikt. Tack Sophia S! Skyndade mig för att hinna hem med fyrans buss. Det gjorde jag INTE! Väntade en god stund vid busshållplatsen. Ringde gula bolaget. Nästa buss skulle komma om en timme. Shitt! Shitt! Kunde förstås ha varit värre. Men det pärttade otroolit myttji. Och jag frös. Voi skåånis! Gick in till butiken. Och frågade om jag fick värma mig i vindfånget. Det gick bra för sig. Tackade. Och väntade där en trekvart. Till slut dök följande gula upp. Satte mig med en djup suck på etupenkkin. Och somnade. Vaknade plötsligt. Hjälp! Trodde vi var i Oravais. Och att jag hade försovit mig. Det hade jag förstås inte. Den gula passerade just ett upplyst Strandis. Pustade ut. Och fortsatte chilla med JB. Kom till Jeppis tio över fem. Fortsatte direkt till Sune E, min hovmassör. Hann precis i tid. Gjorde mitt bästa för att selittä bort den dåliga NY-tiden. Sune bara skrattade. Påstod att jag tränat för rokot. Vilket jag ju hade gjort. Åtminstone i oktober. Efter en rejäl omgång i Sunes nypor fortsatte jag hem igen. Lite mjukare. Men framför allt. På mycket bättre humör.
Kom hem. Det goda humöret steg ytterligare. För. På köksbordet väntade Vaimos Snålsoppa. Sörplade i mig två tallrikar. GP va goooo! Avslutade med en portion Axas Havreflakes Apple & Cinnamon. En uutuus jag inhandlat i lähikauppan. Gillade inte riktigt. Nästa gång blir det därför Havreflakes naturell.
I morgon fortsätter mitt liv i full rulle. Efter jobbet skall jag på rektorsmöte. Direkt därifrån till ett möte om årets Julgala. Avslutar så dagen med att sälja säsongkort i Jarokansliet. Därför blir det morgonlänk i morgon också. Vare sig jag vill det eller inte. 

Saldo: 12,5 km

Totalt: 3 052,5 km

Mål: - 107,5 km

Kanon: Vaimos Snålsoppa, "The Best A Hongro Man Can Get!"

Kalkon: Missade gula.

måndag 11 november 2013

QUE SERA, SERA

Dag 315
I går kväll. Deppade lite efter Arsenalförlusten. Kollade in Solsidan och Johan Falk. Plockade fram träningskläderna. Och hängde dem på köksstolen. I säng först halv ett. Tog treans eftersom jag inte orkade släpa bort kuddberget från dubbelsängen. Vaimo jobbade natt.
Sov gott i högsängen. Steg upp viideltä. Käkade chiagröt, mackor, havtornssaft och kaffe. Trots att jag skulle springa rätt snart. På med träningskläderna. Pedade till busstation. Taru bakom ratten. Gav henne väskan med ombyteskläder. Hoppade av vid S-market i Holm. Kutade norrut. Motvind. Löpningen gick dessutom riktigt trögt. Fick stanna och puusta flera gånger. Tog en extra sväng upp till Baltic. Bara för att få ihop 1,25 mil. Det fick jag. Prick! Najs!
Duschade. Och smörjde framlåren med magnesiumolja. Loggade mina kilometrar. Sedan var jag redo för en ny arbetsvecka. Förberedde dagens lektioner. Och eftermiddagens elevvårdsmöte. Korvsoppa till skollunch. Jami! Satte mig bland de yngre eleverna. De stirrade storögt på min tallrik som badade i senap. Förklarade att jag inte kan tänka mig att äta korv utan sinappia. Oavsett om det är grillkorv eller korvsoppa. Såheså!
Telefonen ringde. Malin H från ÖT. Min hårdskiva gick genast igång. Vad tusan kan det vara fråga om? Jo,sa Malin. Jag har ju följt din blogg. Och skulle gärna göra en intervju med dig. (tystnad) Med mig? WTF! En riktig intervju. Vad tusan skall jag svara på det? Samtidigt som jag hörde mig själv svara. Det går säkert bra. När skall vi träffas? Vi enades om att sammanstråla nästa vecka. Tack och hej! Blev sittande en stund i tankar. Vad tusan skall jag berätta om? Ska jag ta med mina medaljer? Och fotona från Berlin och NY? Borde jag streka opp me, naaleiss? Malin hade visst nämnt något om en fotograf? Insåg att en intervju i lokalpressen nog kan locka nya läsare till min blogg. Njaaaaaeeee. Beslöt mig ändå för att inte förbereda mig alltför mycket. Det får bli som det blir. Que Sera, Sera.  Och. Jag lämnar nog medaljerna i bokhyllan. Trots allt så är jag ju ingen toppidrottare. Även om jag ibland inbillar mig det.
Avslutade skoldagen med ett elevvårdsmöte. Och tog gula hem. Mörkt och kallt då jag pedade hem från busstationen. Ringde morsan. Som genomgått en mindre ögonoperation i morse. Lugnande besked. Allt hade gått som planerat.
Gjorde tacos då jag kom hem. Bjöd vaimo. Men hon ville inte ha. Satt i stället fastklistrad framför Miss Universum på dumburken. Jag sneglade lite på uima-puku-kierroksen. Medan jag försökte tråtta i mig taccosarna, utan att klåtta alltför mycket på pöytä-liinan. Göta Petter vilka styltor brudarna hade! De allra längsta satt under Miss Venezuela. Som vanligt.
I morgon skall jag upprepa dagens morgonlänk. Hoppas bara att det inte är alltför kallt i morgon bitti. Kollade att Ilmatieteen Laitos i alla fall utlovat plusgrader. På eftermiddagen skall jag på skolning, I-Movie. Najs! Sedan på kvällen väntar Sunes hårda nypor. Hur tusan skall jag kunna bortförklara den skrala NY-tiden åt honom?

PS!
Tvåan hann också gratta sin pappa, på rätt dag, strax före midnatt, på naamakirjan.
Saldo: 12,5 km

Totalt: 3 040,0 km

Mål: - 110, 0 km

Kalkon: Morgonpasset gick trögt.

Kanon: Tja, att det är måndag. Gillar måndagar. Fråga mig inte varför!

söndag 10 november 2013

FARS DAG

Dag 314
Spenderade lördagskvällen framför dumburken. Dåligt utbud. Eller så zappade jag fel. Gick och lade mig tidigt. Sov gott. Och länge.
Söndag. Fars dag. Väcktes av vaimo. Överräckte en farsdagspresent. En bok. "Torka aldrig tårar utan handskar" av Jonas Gardell. Har sett filmatiseringen av boken. Och berördes djupt av den. Tycker att den borde ses av alla. Inte minst av de som uttalar sig i regnbågsfrågor. Steg upp. Kollade klockan. Hade passerat nio. Thanks JB! Kände mig rejält utvilad. Käkade chiagröt. Åt mackor. Drack kaffe och havtornssaft. Kollade om trean kommit hem från bastukvällen. Jo, då. Armékillen sussade sött i högsängen. Vaimo hade tagit fram en jättetårta ur frysen. Som blivit över från treans studenthippo. Jag ringde och grattade farsan. Bjöd honom och morsan på kaffi halv två. Kollade omkring på fejan. Hittade en grupp som hette "Jeppis dialekt ordbok A till Ö". Störde mig lite på särskrivningen. Men hittade flera trevliga inlägg. Såg också att Bettan B skapat en grupp för alla som blev klasslärare för snart trettio år sen, PF Reunion. Jag joinade gruppen förstås. Och lovade samalla att dyka upp på klassträffen nästa höst. Klockan tolv hastade jag iväg till stan för att handla lite. Butikerna stängda. Shitt! Men ABC hade öppet. Fullt med kunder där. Köpte mjölk, kaffe och ett kexpaket. Fortsatte till favoritpizzerian. Stängt! Shitt igen! Försökte med en annan. Öppet. Najs. Beställde en familjepizza. Sen hem.
Käkade pizza med vaimo och trean. Fick ett SMS av ettan. Grattis på födelsedagen farsan! Hoppas ni får stryk ikväll. Ettan syftade på kvällens glödheta PL-matchen, Manchester U-Arsenal. Jag tackade och tillade, "knappast"! På eftermiddagen kom vaimos och mina föräldrar på farsdags-kaffi. Vi överräckte båda varsitt ex av Fredrik Backmans bästsäljare En man som heter Ove. Hoppas gubbarna gillar boken lika mycket som jag. Min pappa har dessutom haft en SAAB. Bjöd på tårta och kaffe. Lyssnade till en massa släktutredningar. Som vanligt. Skjutsade sen trean till Drakabussen. Och tog sen adjö av gambälfolttji.
Efteråt pedade jag iväg till Fitness. Mycket folk där. Alla löpmattorna upptagna. Hamnade att vänta en god stund. Sen sprang jag tretton kilometer på mattan. Började försiktigt. Men skruvade upp tempot. Kilometer för kilometer. Den snabbaste kilometern gick på 4:13. Kändes riktigt bra. Igen. Fattar fortfarande nada! Hur kan det kännas som om jag sprang i tjära ena dan och på moln nästa? Bastade. Smörjde framlåren med magnesiumolja. Jag vet inte om jag inbillar mig. Men det känns som om oljan fyller en funktion. Fräschar upp framlåren. Be mig inte att förklara varför. Det är som sagt bara en känsla jag har.
Skyndade mig hem i novembermörkret. Den glödheta matchen hade redan pågått i tjugo minuter. Och jag kom lagom till Uniteds ledningsmål. Shitt! Shitt! Tyvärr visade det sig att ledningsmålet också blev ett segermål för de röda djävlarna. Dåligt slut på en annars helt okej farsdag. Om än något töögo!
I morgon planerar jag att återuppta en gammal klassiker, morgonlänken. Hoppas därför på plusgrader. Och en god natts sömn.

PS
Mitt förra blogginlägg fick en väldigt najs kommentar på FB.
Stefan W skrev:
"Som tidigare sagt, ge ut Din blogg i bokform. Då får Du pengar över för fortsatt springande. Ansök om stöd från Svenska Kulturfonden etc. Du har berikat så många, inte bara med Ditt springande, däremot framförallt med Ditt lustiga, engagerade, finurliga "mang-språtchis" sätt att beskriva Din Dagliga Vardag från ett Österbottniskt, Svensk-Finländskt perspektiv. Från chia-gröt + ett par mackor till massor av "tokigheter" hela dagen lång. Första signerade boken till din Kära Hulda Fru, därefter ettan, tvåan, trean, andra Nära och Kära. Men sen är det min tur, så sakteligen och småningom (själv bryr jag mig inte om tiden eller placeringen) . Bara Ett signerat Ex. Tack på Förhand!"
Jag svarade:
Tack Stefan! Jag skall allvarligt överväga ditt förslag. Jag tror nog att min blogg (också i bokform) kan roa alla med österbottnisk anknytning. Men. Däremot är jag tveksam till om marknaden är tillräckligt stor. Du vet jag har ju också lite Jante i mig.

Saldo: 13,0 km

Totalt: 3 027,5 km

Mål: - 112,5 km

Kanon: Dagens löppass kändes bra, trots att det var mitt femte på fem dagar.

Kalkon: Förlusten på Old Trafford svider.

lördag 9 november 2013

NY STARTPLATS

Dag 313
I går kväll. Lite fredagsmys. Hauskat Kotivideot, Idol och salta jordnötter. Gick och lade mig strax efter Idol. Trean kom hem från Dragsvik. Men då sov femtiofyra-åringen.
I morse. Steg upp halv sju. Käkade chiagröt. Och ett par mackor. Kollade e-posten. Hittade ett brev från Springtime. "Vi är glada att kunna meddela att vi nu har en plats till dig till 2014 års lopp om du så önskar. För att försäkra dig om denna plats måste du snarast den 15 november gå in och boka upp platsen på bifogad länk. Om du inte gör din bokning inom utsatt tid kommer vi att ta bort dig från väntelistan och platsen går då till någon annan." WTF! Vilken överraskning! Jag får springa i NY på nytt. Men vill jag? Tänk, tänk, tänk. Hårdskivan snurrade. Jo, naturligtvis! Men är jag beredd att betala för en tredje NY-resa. Tredje året i följd? Njaaaee! Resorna kostar ju skjortan. Enbart startavgiften landade i år på 4 450 Skr. Sen tillkommer ju resan, käket och booasi! Plus att jag igen hamnar att söka om tjänstledighet utan lön. Så. Även om jag gärna skulle springa på nytt. Så. Lutar det nog åt att jag hamnar att säga "Thanks, but No Thanks." Sorgligt, men sant. Läste vidare. "I söndags gick årets New York Marathon av stapeln och det blev en fantastisk upplevelse för alla löpare. Över 50 000 löpare gick i mål vilket är nytt världsrekord." Oerhört najs!
Ut på banan tjugo över sju. Mörkt, men hyfsat löpväder. Ett par plusgrader. Sammanstrålade med Henry M vid Kristallen. Efter tre dagar på Fitness löpmatta kändes benen stumma och slitna. Shitt! Andningen funkade inte heller. Tungt! Konstigt? Blir inte klok på min vartalo. Den verkar leva ett helt eget liv. Och strunta i all logik. Berättade om mitt NY-äventyr. Henry skrattade gott åt mina selityksiä beträffande sluttiden. Berättade att han hade han lagt av med sina maratonlopp då hans sluttider började på en fyra. Okej, okej. Jag snajade vinken. Men. Det har jag däremot inga tankar på just nu. Jag VET att jag kan springa fortare. Men jag kom också ihåg att jag tänkte i liknande banor då det var som jobbigast i NY.
Efter morgonlänken kände jag mig ganska trött. Lade mig på tvåans säng. Sov ett par timmar. Pedade sen till stan. Planeringsmöte med Liga-Jaros styrelse. Veckans andra maratonmöte, drygt fem timmar. Resten av lördagskvällen tillbringade jag på soffan. Tillsammans med Premier League och John Blund. I morgon är det Fars dag. Få se om någon av mina guldklimpar kommer ihåg det?

Saldo: 12,1 km

Totalt: 3 014,5 km

Mål: - 115,5 km

Kanon: Får starta i NYCM 2014.

Kalkon: Måste nog tacka nej till platsen, kostar skjortan.

fredag 8 november 2013

PASSERADE 3000

Dag 312
Jättelångt styrelsemöte med FF Jaro Junior i går kväll. Började halv sju och slutade kvart före tio. A-juniorer och årsavgifter på agendan. Återvände till Marstranden. Mentalt sliten.
Vaknade strax före fem. Chiagröt, kaffe och ett par mackor. Med gula till jobbet. Ari S bakom ratten. Pratade och skrattade som vanligt. Jag berättade om min resa, förstås.
Fredagsfeeling på jobbet. Marko S från Larsmo församling höll morgonsamling. Oktaven med Hans V uppträdde med ett par trevliga sånger. Jag påminde eleverna om att bära reflexvästar till och från skolan. Eller åtminstone reflexbrickor. Höll tre lektioner, mu, fi och en. Sjöng mycket. Broilerpasta till skollunch. Efter skollunchen. Det knackade på dörren till rektorsexpeditionen. In klev en skäggig figur. Som jag först inte tunnistanut. Men sen håxade jag. Det var ju Janne N. En god vän från Larsmo. Han hade en ryggväska med sig. Som han öppnade och slängde fram tre rullar kinetisk tejp. Liknande den jag använde i NY. Men ett annat märke. Janne bad mig välja en rulle. Va? Skall du ge mig en tejprulle? Den jag köpte kostade ju tjugo juuro. Det kan du väl ändå inte mena? Jodå, den skall du ha för framtiden. Sa Janne och räckte över ännu en liten rulle frosttejp. En tejp man kan sätta i ansiktet för att undvika köldskador. Jag valde en röd rulle. Tackade Janne så mycket. Vilka fina vänner du har, sa vaimo senare då jag kom hem och visade henne rullarna. Jag kunde bara instämma. Vilken fin gest av Janne! Och. Jag har ju julafton varje dag numera! Efter den egentliga skoldagens slut förberedde jag ännu ett elevvårdsmöte.
Hem sen i gula. Farsan mötte mig vid busstationen. Jag hade lovat hjälpa honom tvätta sin nya bil. Som var rejält smutsig. Vi körde iväg till automat-tvätten nära mäcken. Visade farsan hur man gör. Han verkade nöjd med tvättresultatet.
Sen var det dags för dagens löppass. Off till Fitness. Upp på löpmattan. Men klev ner igen. Eftersom jag fått syn på Philiph. Och ville snacka lite löpning med honom. Fortsatte sen tillbaks till mattan. Kutade tolv och en halv kilometer. Alltså samma sträcka som igår. Och ungefär på samma tid. Benen kändes oförskämt bra. Kunde ha sprungit både längre och hårdare. Men höll igen. Innan jag gick i bastun träffade jag Pontus B. Han visade mig några bra övningar för bålen. Bara med hjälp av ett par gummisnoddar som hängde från taket. Verkade skittungt.
Hem från gymmet via lähikauppan. Handlade lite mjölk, juice och kanelskorpor, en favorit hos Juseliusas. Då jag kom hem stod maten på bordet. Jess! Markservicen pelaa. Käkade och sköljde ner käket med två koppar kaffe och fem (eller var det sex?) kanelskorpor. En rejäl prilla under läppen på det. Och jag var redo för fredagsmys. Men. Eftersom vaimo redan slocknat på TV-soffan bokförde jag i stället mina kilometrar på Jogg.se Noterade att jag i dag passerat 3000 kilometer. Det är drygt femhundra kilometer mer än vad jag sprang under 2011 (2 470,8) och bara 65 km kvar till min notering från i fjol (3 065,2). Det känns riktigt skönt att äntligen ha passerat den sista tusingen. Kollade också min placering bland medlemmarna på sajten. Jag har i år legat kring sjuttionde. Men nu. Efter den påtvingade vilan före NY. Hade jag halkat ner till plats 100. Shitt!
I morgon skall jag göra mitt första pass utomhus efter NY. Skall träffa Henry M klockan halv åtta vid Kristallen. Det skall bli hur kul som helst.

PS
Hörde av en god vän att Pamela A från LA också sprungit i NY.
Vi var nog båda två lika framtunga. :-)

Saldo: 12,5 km

Totalt: 3 002,4 km

Mål: - 117,6 km

Kanon: Janne N

Kalkon: Raset på Jogg.se.

torsdag 7 november 2013

MINNESBILDER

Dag 311
I går kväll. Kollade på halv-åtta-hos-mej och sen Champions League, Borussia Dortmund-Arsenal. Bortalaget vann med uddamålet. Jippie! Gick och lade mig vid midnatt. Nöjd med dag trehundratio. Somnade tvärt.
Rullade ur sängen strax före fem. Käkade chia-gröt. Och ett par rostade mackor. Kaffe. Till jobbet med gula. Taru vid ratten. Sade att hon saknat mig. Jag förklarade varför.
I skolan. Förberedde dagens lektioner. Anmälde mig till en läroplanskurs i Tampere. Gjorde ett par tjänstemannabeslut. Morosoppa och hembakt till skollunch. Jättegott!
Efter jobbet. Direkt till Fitness. Drog på mig en vartalo-sukka. Och lade mig bekvämt till rätta för en LPG-behandling. Otroligt skönt. Efteråt kändes benen som pånyttfödda. Drog på Kinvarorna. Och kutade ihop en dryg tolva. I dag höll jag betydligt högre fart än i går, 5:44/km i snitt. rätt långt ifrån den fart jag brukar springa på mattan. Men ett klart fall framåt. Bastade och skyndade mig hem.
Käkade lite. Tre knackkorvar. Och en låda micro-franskisar. Kollade lite blogg-statistik. Noterade att niohundrafyrtioen läsare hade följt mitt inlägg från NYCM. Helt otroligt! Niohundrafyrtioen! Inlägget hade klättrat upp på andra plats. Efter "Pissigt värre" från den 8 april.
Sen kollade jag mina foton från NY. Mest stolt är jag över bilden från Arlanda. Där jag poserar tillsammans med min husgud Anders Szalkai. Men jag behöver fler bilder från själva loppet. För. Precis som efter förra NY-äventyret och Berlin Marathon har jag planerat att göra ett bildspel från resan. Till tonerna av Frankie Boys New York, New York. Men jag saknar ju bilder från själva loppet! Visserligen har jag redan beställt en Marathon-Photos svindyra cd med bilder på mig själv. Men det blir nog ett ganska tråkigt bildspel. Och bilderna där antingen vaimo eller jag dricker kaffe framför någon kauppa / byggnad lämpar sig inte heller så bra.
Plötsligt kom jag att tänka på mitt möte med Anders Forselius, Runners Worlds bloggare och multi-maratonman. Känd för RW:s läsare för att ha sprungit ett maratonlopp i samtliga USA:s delstater. Jag träffade honom strax före starten. Och. Han plåtade en glatt poserande 25132:a tillsammans med några svenska löpare. Strax före starten i den orangea corallen (startfållan). Men. Ännu bättre.  Han släpade också med sin kamera också under själva loppet. Kanske han har bilderna på sin blogg?  Jepp. Det hade han! En massa fina och framför allt roliga foton på löparna. Men också på den fantastiska publiken. Som bar plakat med fyndiga texter. Typ. "Hurry home Mum. I´m hungry" eller "Keep running! Nude cheerleaders in next mile" eller "Is that a gel in your pocket or are you happy to see me?" eller "Run You sexy son of a bitch" eller "I´m sure It seemed like a good idea 4 months ago!" eller "Wanna borrow my metro-card?". Men den bästa texten hade nog en tjej som strålade av lycka. Bar ett plakat med texten "Ryan, We are having a girl!" Man får väl utgå från att den gode Ryan åtminstone visste om att han skulle bli pappa. Jag laddade ner flera av herr Forselius sköna bilder. Hoppas han inte misstycker?
Efter fotoletandet fortsatte jag till ett styrelsemöte med Jaro junior. Och. I morgon fortsätter jag att beta av mina kilometrar. Antagligen på löpmattan. I stans bästa gym, Fitness Club.
 
Saldo: 12,5 km
 
Totalt: 2 989,9 km
 
Mål: - 120,1 km
 
Kanon: Anders Forselius bilder från NYCM 2013.
 
Kalkon: Många möten i min kalender just nu.
 

onsdag 6 november 2013

1,25 MIL OM DAGEN

Dag 310
Svårt att somna i går kväll. Trots att jag varit på resande fot i nästan ett dygn. Kröp ner i treans säng. Tillsammans med Ove. Slumrade in vid midnatt.
I morse. Vaknade till Nokian klockan fem. Lite trött. Benen kändes någorlunda okej. Tänkte att i dag måste jag ta itu med min utmaning. Sexhundraåttiofyra-komma-sex kilometer återstår. Delat på de femtiofem dagar jag har till förfogande blir det nästan 1,25 mil om dagen.
Steg upp på vågen. Sjuttiotvå-komma-sex. Betyder att jag gick upp ett och ett halvt kilo under min NY-resa. Tur i alla fall att jag brände 2500 kalorier under loppet. Hann också titta på mina kilometertider. Tredje kilometern var snabbast, 4:38. Men. Den kilometer som fick mig att spärra upp ögonen ordentligt var den tjugofemte. Alltså den kilometer som tog mig upp på Queensboro bron. Från Queens till Manhattan. Det hade tagit mig elva minuter och trettiotre sekunder att komma upp på bron. Jag mindes naturligtvis att uppförsbacken hade varit fruktansvärt jobbig och lång. Jag mindes också att jag hade passerats av jättemånga löpare. Men att det gått SÅ långsamt det trodde jag ändå inte. För böveln. Man går ju snabbare! Den trettiosjunde kilometern var min nästsämsta, 7:37.
Innan jag hastade vidare till jobbet käkade jag ett par filkoppar. Kaj A satt bakom ratten i gula bussen.  Berättade om min resa. Kaj berättade att Markus W återvänt till gula bolaget. Efter bara en dryg vecka på nya jobbet! Ser fram emot att träffa honom igen.
I jobbet var det mesta sig likt. Hade med mig en Toblerone-påse till lärarrumsbordet. Tog itu med pappersexercisen. Planerade dagens lektioner. Tog emot fler gratulationer av indroppande medarbetare. Potatis och salmon till skollunch. Gott!
Efter skoldagens slut tog jag gula till Jeppis. Somnade på stubinen. Väcktes av en brett leende busschaffis. Alla andra passagerare hade redan droppat av. Ska du me ti Vasa? WTF! Jag som alltid brukar vakna strax före vi kurvar in till busstationen. Måste bero på tidsomställningen.
Fortsatte hem. Vaimo mötte mig med skurtrasan i högsta hugg. Hade skurat och fejat i flera timmar. Moittade lite för att jag inte spolat i morse. Jag lovade bot och bättring. Skyllde på jettleggen. Sen smög jag iväg efter min träningsväskan. Packade försiktigt. Och smet ut ur lägenheten. Med ett knappt hörbart hej-tå! Inga större protester hördes från skurhinkarna.
Köpte ett nytt Fitnesskort. Bytte om. Och klev upp på löpmattan. Kommer detta att funka? Startade med 6 min/km-fart. Oaaajjj! Benen protesterade. Drog ner farten till sju och en halv min/km. Då var benen äntligen med på noterna. Lunkade på en stund. Ökade farten något. Plötsligt kommer Fitness delägare Camilla J gående mot mig. Hade ett vitt kuvert i handen. Som hon överräckte till mig. Samtidigt som hon grattade mig till prestationen i NY. Wau! Jag kände mig oerhört hedrad. Glad och tacksam. Vilken fin gest! Sade att jag verkligen uppskattade den. Kuvertet innehöll en LPG-behandling. Precis vad jag behöver just nu. Hur najs som helst. Tack Camilla och hela Fitness Club-gänget! Ni är bäst!
Sprang klart på mattan. Fick ihop tolv kilometer. Bastade. Och hastade vidare till ett möte i Jarokansliet. Efter mötet hann jag ännu med ett kort besök hos mina föräldrar. Överräckte en burk hudkräm åt morsan och en Twistpåse åt papp.
Återvände hem. Den hulda pynjade fortfarande bland skurhinkarna. Och. Letade efter en försvunnen IKEA-lampa. Antagligen har trean partajat ordentligt då vi var bortresta. Eller så har vi haft besök av Dunder-Karlsson och Blom. Satte mig till bords. Slukade tre knackkorvar och en tallrik risgrynsgröt. Skitgott!

PS
Vaimo kom just och berättade att hon hittat den försvunna Kamprad-lampan. I högsängen. I treans rum. Den hulda var överlycklig. Hon gillar nog inte bara väskor och Martin Timell!

Saldo: 12,0 km

Totalt: 2 977,4

Mål: - 122,6 km

Kanon: Presentkortet från Fitness.

Kalkon: Vädret här i Finland är för bedrövligt! 

tisdag 5 november 2013

HOME SWEET HOME

Dag 309
I går. Hemresa. Strålande väder. Soligt och varmt. Jag föreslog för vaimo att vi skulle ta ett sista farväl av Central Park. Men den hulda ville i stället shoppa upp sina sista daalers. Vilket hon gjorde förstås. Jag väntade snällt utanför kaupporna. Stretchade mina ömmande muskler. Knak och brak. Gnissel. Allt nedanför midjan protesterade. 
Efter shoppingturen käkade vi amerikanska burgers. Tog farväl av personalen på Hotel Newton. Och satte oss i en av Springtimes bussar. Jag valde den med Anders Szalkai som färdledare. Förstås. Incheckningen på Newark Liberty International AirPort tog vansinnigt länge. Massor av maratonlöpare skulle hem till sitt. Resenärerna kontrollerades från topp till tå. Take off your shoes Mister! Total bodyscanning. Man gick in i en glasformad cylinder. Sträckte upp händerna. Och så genomlystes man naaleiss. Fråga mig inte hur. Rena sci-fin. Come here Mister! En nitisk officer hade hittat någonting misstänkt i mitt handbagage. Som han rev ut. Och drog fram en vattenflaska med typ två klunkar vatten i. Jag ursäktade mig så mycket. Sorry Sir. I forgot. Sorry. Tre timmar tog det för oss att komma från ingången till vår gate. Där vid gaten påkallade vaimo min uppmärksamhet. Pekade och viskade exalterat. Ser du vem som står strax bakom mig? Det är ju Peter Jöback. Han som är så snygg! Vaimo hade rätt, as usual. Förra gången vi var här var jag faktiskt tvungen att lukta på Darins tåbira. Antar att kändisarna är mera i NY än hemma!
Äntligen fick vi kliva ombord. Jag slöt genast ögonen. Och sträckte ut mina sargade. Så gott det nu gick i Economy Class. Natten övergick till dag ombord på SAS-flight, EWR-ARL. Jag sov, kollade film, lyssnade på musik och tog flera bensträckare. Landade i Stockholm i morse, 7:20. Tjugo minuter före utsatt tid.
I dag har vaimo och jag chillat drygt sju timmar på Arlanda. Sovit lite, läst lite, töjt lite och shoppat lite. Jag har också röjkt och fundeerat. Myttji. En sak är klart som korvspad. Det var galet att springa två stora lopp så tätt inpå varandra. Skulle jag ha varit tjugofem år yngre hade det kanske funkat. Men min 54-åriga vartalo var helt enkelt inte redo för NYCM. Ångrar jag mig? Nej! Loppet och hela inramningen med ett par miljoner i publiken var en fantastisk upplevelse! Och. Jag har dessutom lärt mig massor av mitt NY-äventyr. Den erfarenheten kommer jag att ha stor nytta av framöver. Jag kommer att springa fler lopp. Var och när vet jag inte ännu, men det lär nog klarna så småningom.
Då vi suttit ett par timmar på Arlanda hörde jag att vaimos mage kurrade. Min var oxå i kurrstadiet. Halade fram mina sista daalers och begav mig ut på käk-jakt. Köpte en sallad åt vaimo. Och en kolmioleipä åt mig själv. Innehöll rostbiff enligt varudeklarationen. Kostade skjortan, men WTF! Slog mig ner. Slet upp förpackningen. Och tog en jättetugga. Fy, och tvi vale! Kolmioleipä-tuggan brände som eld. Vad tusan är detta? Försökte skölja ner eländet med hett kaffe. Funkade inte alls. Vaimo bad att få titta på förpackningen. Läste. "Trekant rostbiff & jalapenõ créme cheese." Vem tusan vill att en macka skall bränna upp käften på en? Letade efter något att skrapa bort jalapenõn med. Hittade bara rumskortet till Hotell Newton. Men det funkade utmärkt. Gnetade bort den äckliga ostsörjan.
Sent på eftermiddagen klev vi ombord på flyget till Vasa. Väl framme möttes vi av ettan och röda, rostiga. Kärt återseende. Överräckte en Göteborgs Rapé-stock med lingonsmak. Sen fortsatte vaimo och jag till Jeppis i vita, inte så rostiga. Mörkt och regnigt. Lite dystert. Köpte Pantteri och Geisha i Oravais. Kurvade in på Marstranden strax efter sju. Klev in i lägenheten. Packade upp min röda Jarokappsäck. Tog upp medaljen, ING NYCM 3.11.2013. Kysste den länge. Ömt. Innan jag placerade den i bokhyllan. I tomrummet. Mellan medaljerna från Stockholm och Berlin. 

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 965,4 km

Mål: - 124,6 km

Kanon: Att hemresan gick lyckligt, även om den var jobbig.

Kalkon: Ligger riktigt risigt till med min utmaning.